Många vuxna tror att de kan skydda barn från svåra sanningar – som våld, missbruk eller allvarlig psykisk ohälsa – genom att tiga eller undanhålla information. Denna tro bygger på myten att barn är immuna mot det som sker i deras närhet.

Fakta: Barn är extremt känsliga för sin omgivning och plockar upp spänningar och förändringar i hemmet. De som exponeras för svårigheter bearbetar det de ser och upplever, snarare än att glömma. Att tiga om problemet är inte ett skydd; det är en form av isolering som tvingar barnet att bära en börda i tystnad.

1. Barn bearbetar, inte glömmer

Barn bevittnar och upplever svåra händelser i hemmet. När föräldrar eller närstående lider, känner barnet av det.

• Behovet av Förståelse: Barn som bevittnat våld, exempelvis inom familjen, har ett behov av att få hjälp att bearbeta sina upplevelser. Målet är att göra det som hänt ”pratbart” och begripligt för dem.
• Förebyggande av Trauma: Att ge barn möjlighet att berätta och bearbeta är en aktiv insats som syftar till att minska risken för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och annan psykiatrisk problematik. Exempelvis är den etablerade Trappanmodellen en metod som syftar till just detta – att ge barnen möjlighet att processa sina upplevelser.
• Allvarliga Konsekvenser: Våld i nära relationer, inklusive det psykiska våldet och kränkningar, är en etablerad riskfaktor för både fysisk och psykisk ohälsa. Detta gäller även för barn som bevittnar våldet. Att utsättas för våld är också en riskfaktor för beroendeproblematik.

2. Att tala på barnets villkor

Eftersom barn förstår, måste vi anpassa vårt bemötande och vår kommunikation. Att vara en resurs innebär att skapa en trygg och kontrollerad miljö för samtalet.

• Anpassa Språket: Psykologisk Första Hjälp betonar vikten av att anpassa språket till barnets utvecklingsnivå. Det är viktigt att undvika vuxentunga ord och komplicerade förklaringar.
• Låt Barnet Visa Vägen: Det är avgörande att ge gott om tid och lyssna för att låta barnet berätta på sitt eget sätt. Undvik att pressa fram detaljer. Du kan istället använda öppna frågor:
  • Fråga: ”Vad var det egentligen som hände? Hur kändes det då?”
  • Fråga: ”Hur vill du att det ska bli nästa gång något sånt här händer?”
• Trygghet och Rutin: Att hjälpa till att upprätthålla eller återupprätta vanor och familjestrukturer är viktigt för att hjälpa de drabbade att bemästra effekterna av den svåra händelsen. Trygghet och förutsägbarhet är läkande.

3. Vuxenrollen: en länk till stöd

Din uppgift som vuxen är att vara barnets trygga länk till professionellt stöd. Om du misstänker att ett barn far illa på grund av våld, missbruk eller psykisk ohälsa, måste du söka hjälp för dem.

• Sök Professionell Hjälp: Barn med psykisk ohälsa ska erbjudas vård vid husläkarmottagning (HLM), men vid allvarligare symtom eller allvarlig psykisk ohälsa är det BUP (Barn- och Ungdomspsykiatri) som ansvarar för den specialiserade vården.
• SIP (Samordnad Individuell Plan): Om barnet behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan ni initiera en SIP. Närstående kan delta i SIP-arbetet om barnet och familjen vill det.

Genom att ta din oro på allvar och agera utifrån faktum – att barn uppfattar och påverkas av svåra händelser – bryter du isoleringen och ger barnet en möjlighet att läka.