När du möter någon som mår dåligt, men som aktivt avvisar hjälp eller verkar apatisk, är det lätt att dra slutsatsen att det är meningslöst att fortsätta försöka. Denna myt bygger på en missuppfattning om vad motivation till förändring är.
Fakta: Motivation är sällan en stabil, fast egenskap. När någon inte vill bli hjälpt, betyder det oftast att de befinner sig i ambivalens – de ser både fördelar med att förändra sig och fördelar med att stanna kvar i det gamla mönstret. I denna situation är det inte meningslöst att hjälpa; det är nödvändigt att hjälpa på rätt sätt, genom att agera som en katalysator för deras inre motivation.
1. Motivation är inte ett på/av-läge
Problematiken kring missbruk och psykisk ohälsa är komplex, och en persons motstånd är sällan riktat mot dig personligen.
- Ambivalens är Regel: Vid problematik som missbruk och beroende är ambivalens inför förändring snarare regel än undantag. Personen har kanske försökt ändra sig förut utan framgång, vilket leder till uppgivenhet.
- Motstånd är ett Tecken på Tryck: Om en person reagerar defensivt eller avvisande är det ofta ett tecken på att de känner sig dömda eller pressade. Påtryckningar och dömande leder i stället till ökad isolering och motstånd.
2. Vikten av att främja inre motivation (MI)
Det evidensbaserade förhållningssättet Motiverande Samtal (MI) bygger på idén att behandlaren eller den närstående inte ska argumentera för förändring, utan istället hjälpa klienten att formulera sina egna argument för att förändra sig. Det är de inre skälen, inte yttre påtryckningar, som leder till hållbar förändring.
Din uppgift blir att agera som en spegel, inte en predikant:
- Använd Reflektion: Ge återkoppling på det individen säger genom att sammanfatta och reflektera över innehållet. Exempel: Om personen säger att de är trötta på situationen men inte orkar ta tag i det, kan du reflektera: "Det låter som att du vill ha en förändring, men att du just nu känner dig för utmattad för att veta var du ska börja."
- Stärk Autonomin: Det är avgörande att personen känner att de har kontroll över processen och att de fattar besluten. Detta är centralt inom traumainformerad vård (TIC), där påtvingade åtgärder kan förvärra symtom. Genom att respektera ambivalensen, stärker du personens egenmakt och autonomi, vilket är en förutsättning för läkning.
3. Din uthållighet är stöd i sig
Även om du inte lyckas få personen att söka professionell hjälp omedelbart, är ditt stöd inte meningslöst. Din fortsatta närvaro som ett icke-dömande socialt stöd är en livsviktig insats.
- Socialt Stöd som Copingstrategi: Socialt stöd är den mest effektiva emotionsfokuserade copingstrategin för att reducera stress och lindra känslor av isolering. Att hålla kontakten är i sig ett skydd.
- Bryt Isoleringen: Att känna att någon annan känner till ens situation kan vara ett steg mot trygghet. Din roll är att vara det trygga ankaret och att fortsätta prata med personen, även om det inte är om problemet.
- Tidig Intervention: Ett viktigt mål i folkhälsoarbetet är att tidigt identifiera vilka som kan behöva hjälp. Genom att vara en aktiv, icke-dömande resurs, skapar du förutsättningar för att personen ska ta steget när motivationen väl infinner sig.
Att hjälpa någon som är ambivalent handlar inte om omedelbar framgång, utan om uthållighet, respekt och förmågan att främja det lilla fröet till förändring som finns inom dem.
Referenser
- Folkhälsomyndigheten. (2025). Psykisk hälsa och suicidprevention.
- Socialstyrelsen. (2018). MI (Motiverande samtal).
- Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA). (2014a). SAMHSA’s Concept of Trauma and Guidance for a Trauma-Informed Approach (Appel & Piiroinen, 2023).
- Uppsala universitet. (2025). Psykisk hälsa – forskning för ett hållbart och välmående samhälle.
- Vård- och insatsprogram. (u.å.). Motiverande samtal (MI).
- Vårdguiden 1177. (u.å.). Att bli utsatt för våld i nära relationer.
- Vårdförbundet. (u.å.). Sjuksköterskors copingstrategier vid arbetsrelaterad stress (Litteraturstudie).