Bilden av våld i nära relationer domineras ofta av föreställningen att förövare är män och offer är kvinnor. Denna bild fångar en viktig del av verkligheten, men den osynliggör samtidigt en annan grupp: män som utsätts för våld av sina partners. Forskningen visar att mäns utsatthet är betydligt vanligare än vad som allmänt erkänns, och att myten om att män inte kan vara offer får allvarliga konsekvenser för de drabbade.
Vad säger statistiken?
Enligt Brottsförebyggande rådets nationella kartläggning har ungefär sju procent av männen i Sverige uppgett att de utsatts för någon form av våld i en nära relation under sin livstid (Brottsförebyggande rådet, 2014). Den senaste nationella trygghetsundersökningen visar att män årligen utsätts för partnervåld i betydande omfattning, även om kvinnor fortfarande utgör majoriteten av de utsatta (Brottsförebyggande rådet, 2024).
Internationell forskning bekräftar bilden. Studier visar att män kan utsättas för samma typer av våld som kvinnor: fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, ekonomiskt våld och kontrollerande beteenden (Hines & Douglas, 2010). Det psykiska våldet och det kontrollerande beteendet är ofta särskilt framträdande i mäns berättelser om utsatthet (Hines & Douglas, 2016).
Barriärer mot att söka hjälp
En av de mest påtagliga konsekvenserna av myten är att våldsutsatta män i betydligt lägre utsträckning söker hjälp. Forskning har identifierat både interna och externa barriärer som hindrar män från att berätta om sin utsatthet eller söka stöd (Lysova et al., 2022).
De interna barriärerna handlar ofta om skam och rädsla för att inte bli trodd. Många män har internaliserat föreställningen att män ska kunna försvara sig och att det är förödmjukande att bli utsatt av en partner, särskilt en kvinnlig sådan. Denna skam förstärks av samhälleliga normer kring maskulinitet som säger att män ska vara starka och inte visa sårbarhet.
De externa barriärerna inkluderar bristande kunskap hos professionella och avsaknad av anpassade stödresurser. Studier visar att män som söker hjälp ibland möts av misstro eller till och med av anklagelser om att själva vara förövare (Machado et al., 2017). Många stödorganisationer och skyddade boenden är utformade för kvinnor, vilket lämnar män med få konkreta alternativ.
Konsekvenser av att inte bli sedd
Att leva med våld i en nära relation får allvarliga hälsokonsekvenser oavsett kön. Forskning visar att våldsutsatta män rapporterar förhöjda nivåer av depression, ångest, posttraumatisk stress och självmordstankar (Hines & Douglas, 2016). Det psykiska våldet och den kontrollerande dynamiken är särskilt kopplat till psykisk ohälsa.
När samhället inte erkänner mäns utsatthet förstärks isoleringen. Många våldsutsatta män beskriver hur de saknat ord för sina upplevelser och hur de känt sig ensamma med något som inte officiellt existerar (Cho et al., 2020). Denna osynlighet kan förlänga tiden i destruktiva relationer och fördröja återhämtningen.
Att erkänna komplexiteten
Att uppmärksamma mäns utsatthet innebär inte att förminska det våld som kvinnor utsätts för. Kvinnor utgör fortfarande majoriteten av de som utsätts för grovt och upprepat partnervåld, och kvinnor löper betydligt högre risk att dödas av en partner eller före detta partner. Dessa fakta består.
Samtidigt är det möjligt att hålla två sanningar i huvudet samtidigt. Våld i nära relationer är ett komplext fenomen som kan drabba människor oavsett kön, och alla utsatta förtjänar att bli trodda och erbjudas stöd. Socialstyrelsen betonar i sina riktlinjer att socialtjänsten ska kunna möta och stödja våldsutsatta oavsett kön (Socialstyrelsen, 2016).
Vägen framåt
För att bryta myten krävs insatser på flera nivåer. Professionella inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och rättsväsende behöver utbildning om att våld i nära relationer kan se ut på många sätt och drabba alla. Stödinsatser behöver utformas så att även män kan ta del av dem utan att känna skam. Och på en samhällelig nivå behöver vi bredda samtalet om våld för att inkludera alla utsatta.
Att erkänna att män kan vara våldsutsatta är inte att ta resurser från kvinnor – det är att utvidga vår förståelse av våld och säkerställa att ingen som lider behöver göra det i tystnad.
Referenser
- Brottsförebyggande rådet. (2014). Brott i nära relationer - En nationell kartläggning (Rapport 2014:8). Brottsförebyggande rådet.
- Brottsförebyggande rådet. (2024). Nationella trygghetsundersökningen 2024. Brottsförebyggande rådet.
- Cho, H., Shamrova, D., Han, J. B., & Levchenko, P. (2020). Patterns of intimate partner violence victimization and survivors help-seeking. Journal of Interpersonal Violence, 35(21-22), 4558–4582.
- Hines, D. A., & Douglas, E. M. (2010). Intimate terrorism by women towards men - Does it exist? Journal of Aggression, Conflict and Peace Research, 2(3), 36–56.
- Hines, D. A., & Douglas, E. M. (2016). Relative influence of various forms of partner violence on the health of male victims - Study of a help-seeking sample. Psychology of Men and Masculinity, 17(1), 3–16.
- Lysova, A., Hanson, K., Dixon, L., Douglas, E. M., Hines, D. A., & Celi, E. M. (2022). Internal and external barriers to help-seeking - Voices of men who experienced abuse in the intimate relationships. International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology, 66(5), 538–559.
- Machado, A., Santos, A., Graham-Kevan, N., & Matos, M. (2017). Exploring help-seeking experiences of male victims of female perpetrators of IPV. Journal of Family Violence, 32(5), 513–523.
- Socialstyrelsen. (2016). Våld - Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer. Socialstyrelsen.