När vi talar om våld i nära relationer hamnar fokus ofta på det fysiska: blåmärken, frakturer och synliga skador. Det psykiska våldet – kränkningarna, hoten, isoleringen och kontrollen – förblir däremot ofta osynligt och förminskas. Denna rangordning av våld saknar stöd i forskningen. Studier visar konsekvent att psykiskt våld kan vara lika skadligt, och ibland mer skadligt, än fysiskt våld.

Vad är psykiskt våld?

Psykiskt våld omfattar ett brett spektrum av beteenden som syftar till att kontrollera, skrämma, isolera eller nedvärdera en annan person. Det kan handla om upprepade kränkningar och förolämpningar, hot om våld mot personen själv, barnen eller husdjur, kontroll av ekonomi, sociala kontakter eller rörelsefrihet, svartsjuka och ständig övervakning, förödmjukelser inför andra, samt tystnad och ignorerande som bestraffning (Tolman, 1989; Socialstyrelsen, 2016).

Det psykiska våldet är ofta systematiskt och eskalerande. Det bryter gradvis ned offrets självbild, verklighetsuppfattning och känsla av autonomi. Till skillnad från fysiskt våld, som ofta sker i avgränsade episoder, kan det psykiska våldet vara konstant närvarande och färga varje aspekt av tillvaron.

Forskningen om psykiskt våldseffekter

En avgörande studie jämförde hälsoeffekterna av fysiskt respektive psykiskt våld hos över 6 700 kvinnor och nästan 8 000 män (Coker et al., 2002). Resultaten var slående: psykiskt våld var lika starkt kopplat till depression, ångest, posttraumatisk stress, kronisk smärta och drogmissbruk som fysiskt våld. För vissa utfall, som depression och kronisk psykisk ohälsa, var sambanden till och med starkare för psykiskt våld.

En spansk studie som specifikt undersökte olika våldsformers effekter fann att psykiskt våld hade en unik och självständig påverkan på kvinnors psykiska hälsa, oberoende av fysiskt eller sexuellt våld (Pico-Alfonso et al., 2006). Kvinnor som utsatts för enbart psykiskt våld uppvisade lika höga nivåer av depression, ångest och posttraumatisk stress som kvinnor som också utsatts för fysiskt våld.

Systematiska översikter bekräftar mönstret. Psykiskt våld i nära relationer är konsekvent kopplat till depression, ångestsyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, låg självkänsla och självmordstankar (Lagdon et al., 2014; Dokkedahl et al., 2019). Effekterna kvarstår ofta långt efter att relationen avslutats.

Varför kan psykiskt våld vara så skadligt?

Flera faktorer bidrar till att psykiskt våld kan få så djupgående konsekvenser. För det första är det ofta svårare att identifiera och sätta ord på. Den som utsätts för fysiskt våld har sina blåmärken som bevis, men den som utsätts för psykiskt våld möts ofta av tvivel – både från omgivningen och från sig själv. Denna osynlighet försvårar hjälpsökande och förlänger utsattheten.

För det andra angriper psykiskt våld personens grundläggande upplevelse av sig själv och verkligheten. Tekniker som gaslighting – där förövaren systematiskt får offret att tvivla på sina egna upplevelser och minnen – underminerar förmågan att lita på sin egen perception. Forskning beskriver hur subtilt psykiskt våld kan vara särskilt nedbrytande just för att det är svårt att peka på enskilda händelser som entydigt kränkande (Marshall, 1999).

För det tredje visar neurologisk forskning att kronisk psykisk stress och emotionell misshandel påverkar hjärnans struktur och funktion. Studier på barn som utsatts för emotionell försummelse och psykisk misshandel visar förändringar i hjärnans stressregleringssystem, med effekter som kan kvarstå genom hela livet (Teicher & Samson, 2016). Dessa fynd gäller sannolikt även vuxna som utsätts för långvarigt psykiskt våld.

Rättslig erkännande

Länge saknades tydliga juridiska verktyg mot psykiskt våld i Sverige. År 2021 ändrades detta delvis genom införandet av ett utvidgat brott för olaga förföljelse och skärpta regler kring psykiskt våld (SFS 2021:1017). Detta speglar en ökande förståelse för att psykiskt våld är en allvarlig brottslig handling som kräver samhällets reaktion.

Enligt den nationella trygghetsundersökningen är psykiskt våld i nära relationer vanligare än fysiskt våld, och mörkertalet bedöms vara stort (Brottsförebyggande rådet, 2024). Erkännandet av psykiskt våld som ett allvarligt samhällsproblem är ett viktigt steg, men mycket arbete återstår för att de utsatta ska få det stöd och skydd de behöver.

Att ta psykiskt våld på allvar

Att rangordna våld efter synlighet är att missförstå hur skada fungerar. Psykiskt våld kräver inte blåmärken för att vara verkligt och förödande. De osynliga såren – den förstörda självkänslan, den kroniska rädslan, den förvrängda verklighetsuppfattningen – kan ta längre tid att läka än brutna ben.

För den som är utsatt är det viktigt att veta att psykiskt våld är våld. Det finns hjälp att få, och det finns professionella som förstår att de sår man inte kan se ofta är de djupaste.