Kort svar: I de allra flesta fall, nej. Stödlinjer bygger på tystnadsplikt och konfidentialitet. Endast i mycket sällsynta undantagssituationer, när det finns omedelbar fara för liv, kan kontakt med polis eller räddningstjänst bli aktuellt – och då helst i dialog med dig.

Tystnadsplikt är grunden

Volontärer och personal på stödlinjer omfattas av tystnadsplikt. Det innebär att de inte får föra vidare det du berättar till utomstående, inklusive polis, myndigheter eller anhöriga (Socialstyrelsen, 2015). Denna tystnadsplikt är inte bara en policy utan förankrad i svensk lag och är avgörande för att stödlinjer ska kunna erbjuda en trygg plats att prata.

Organisationer som Mind och Bris betonar att samtalen är konfidentiella och att du kan prata fritt utan att behöva oroa dig för att informationen ska spridas vidare (Mind, u.å.; Bris, u.å.).

När undantag kan gälla

Det finns situationer där tystnadsplikten har sina gränser. Om en volontär bedömer att det finns omedelbar och akut fara för ditt eller någon annans liv, kan det i sällsynta fall uppstå en skyldighet eller möjlighet att agera. Svensk lag innehåller bestämmelser om nödrätt som kan tillämpas när någons liv är i omedelbar fara (Regeringskansliet, 1974).

I praktiken innebär detta att om du till exempel berättar att du just nu befinner dig i en livshotande situation och inte kan ta dig därifrån, kan stödlinjen behöva överväga att kontakta räddningstjänst. Men detta är ovanliga undantagsfall, inte norm.

Dialog är alltid målet

Även i de sällsynta situationer där någon form av ingripande kan bli aktuellt strävar stödlinjer efter att göra det i samarbete med dig. Målet är inte att agera bakom din rygg utan att hjälpa dig att få den hjälp du behöver. Om en volontär bedömer att situationen är akut kommer de i första hand att försöka prata med dig om vilka alternativ som finns och uppmuntra dig att själv ta kontakt med rätt instans.

Brittiska Samaritans uttrycker principen tydligt: de bryter endast konfidentialiteten om de tror att uppringaren eller någon annan är i omedelbar fara och personen inte kan eller vill agera själv (Samaritans, 2023). Svenska stödlinjer arbetar enligt liknande principer.

Anonymiteten skyddar dig

En viktig aspekt är att de flesta stödlinjer inte vet vem du är eller varifrån du ringer. Även om en volontär i teorin skulle vilja kontakta polisen saknar de ofta möjlighet att göra det, eftersom de inte har dina uppgifter. Anonymiteten fungerar som ett praktiskt skydd utöver det juridiska.

Om du ringer från dolt nummer och inte uppger var du befinner dig, finns det ingen information som kan lämnas vidare. Detta gäller även om du skulle berätta om saker som oroar volontären.

Vad gäller för barn och unga?

För stödlinjer som riktar sig till barn och unga, som Bris, gäller särskilda regler kring anmälningsplikt vid misstanke om att ett barn far illa. Men Bris betonar att samtalen är konfidentiella och att de i första hand arbetar för att stötta barnet, inte för att anmäla (Bris, u.å.). Anmälningsplikten gäller framför allt yrkesverksamma inom vård, skola och socialtjänst – inte i första hand volontärer på en anonym stödlinje.

Du kan alltid fråga

Om du är osäker på vad som gäller för en viss stödlinje kan du fråga direkt i början av samtalet. Volontärer är vana vid frågor om tystnadsplikt och kan förklara vad som gäller för just deras organisation. Att fråga är ett sätt att känna dig tryggare innan du öppnar dig.