Empati är en grundläggande mänsklig förmåga som möjliggör sociala band, samarbete och omsorg. Den är central för alla former av stödarbete, inklusive det stöd som erbjuds via hjälp- och stödlinjer. Att förstå vad empati faktiskt är, hur den fungerar i hjärnan och varför den kan svikta under perioder av stor påfrestning som utmattning, är viktigt både för den som söker stöd och för den som ger det.
Vad är empati? de två huvudkomponenterna
Forskning inom psykologi och neurovetenskap delar vanligen upp empati i två huvudkomponenter: kognitiv empati och affektiv empati (Decety & Jackson, 2004; Zaki, 2014).
Kognitiv empati (att förstå)
Den kognitiva empatin handlar om intellektuell förståelse. Det är förmågan att inta en annans perspektiv, förstå deras tankar, känslor och intentioner. Detta kallas ibland också "mentaliseringsförmåga" eller "Theory of Mind" (ToM). Det är den del av empatin som låter dig säga: "Jag förstår varför du känner så" (Shamay-Tsoory, 2009). Denna process engagerar främst områden i hjärnans prefrontala cortex, som är ansvariga för komplex problemlösning och planering.
Affektiv empati (att känna)
Den affektiva empatin (eller emotionell empati) är förmågan att dela eller känna igenom en annans känslomässiga tillstånd. Det är den omedelbara, instinktiva responsen där du känner dig berörd av en annan persons glädje eller smärta. Denna komponent underlättas i stor utsträckning av spegelneuronssystemet i hjärnan, som automatiskt simulerar en annans känsla i vårt eget nervsystem. När du ser någon skada sig, och du omedelbart känner en liten stöt av smärta i din egen kropp, är det affektiv empati i arbete (Decety & Jackson, 2004).
Kognitiv och affektiv empati fungerar tillsammans. För att fullt ut känna med någon behöver du både känna av deras tillstånd (affektivt) och förstå sammanhanget (kognitivt).
När empati blir för mycket: skillnaden mot medkänsla
När den affektiva empatin är mycket stark och vi absorberar en annan persons lidande utan skydd, kan det leda till empatisk stress eller personlig smärta (Decety & Jackson, 2004). Detta är en risk, särskilt för personer som arbetar med stöd. Om du känner dig överväldigad av den andres smärta, skapar du ett inre lidande som blockerar din förmåga att hjälpa effektivt.
Här kommer medkänsla (eller compassion) in. Medkänsla är en varm känsla av omsorg kombinerat med en stark motivation att lindra lidande, utan att själv drabbas av stress. Forskning visar att hjärnans nätverk för medkänsla, som involverar belöningssystemet, faktiskt är annorlunda än nätverken för empatisk stress. Medkänsla är en hållbar resurs för hjälp, medan okontrollerad affektiv empati kan leda till utmattning (Singer & Engert, 2019).
Varför empatin brister vid utmattning
Utmattningssyndrom (eller burnout) är inte bara trötthet. Det är ett tillstånd som involverar långvarig stress som har överbelastat nervsystemet och de kognitiva resurserna (Söderström et al., 2021). Flera mekanismer bidrar till att empatin minskar under utmattning.
1. Kognitiv överbelastning
Empati, särskilt den kognitiva delen, kräver en stor mängd exekutiv funktion – de mentala processer som gör det möjligt för oss att planera, fokusera och hantera flera informationsbitar samtidigt. Utmattning leder till en kraftig minskning av dessa kognitiva resurser. Den prefrontala cortex, som är avgörande för mentalisering, blir överbelastad. När hjärnan är utmattad prioriterar den överlevnad och inre resurshantering, vilket gör det svårt att frigöra den nödvändiga mentala energin för att tolka andras komplexa känslolägen (Söderström et al., 2021). Du har helt enkelt inte kapaciteten att tänka dig in i den andres situation.
2. Emotionell avtrubbning
Långvarig stress och utmattning medför ofta en känsla av emotionell avtrubbning eller depersonalisering (Maslach & Leiter, 2016). Detta är ett psykologiskt försvar där systemet stänger ner den affektiva empatin för att skydda sig från ytterligare lidande. Amygdala, hjärnans "rädslecenter", kan bli hyperaktivt av konstant stress, vilket i sin tur leder till att individen försöker undvika starka känslor – både sina egna och andras – för att bevara den lilla energi som återstår. Resultatet är att den spontana, känslomässiga responsen till en annan persons smärta minskar eller blockeras.
3. Försämrad självreglering
För att kunna känna med andra och sedan reglera sin egen respons krävs emotionell självreglering. Vid utmattning är denna regleringsförmåga kraftigt nedsatt (Schaufeli et al., 2009). Brist på sömn och en konstant hög nivå av stresshormoner gör att hjärnan reagerar på ett mer primitivt och reaktivt sätt. Detta minskar förmågan att skifta mellan den affektiva empatin (att känna smärtan) och medkänsla (att vilja lindra smärtan utan att ta över den), vilket gör att den utmattade personen antingen drar sig undan (apati) eller blir irriterad/överväldigad.
Genom att förstå dessa mekanismer kan vi behandla utmattning som det är: ett fysiologiskt tillstånd som tillfälligt hämmar vår förmåga till djup social interaktion. Det är ett tecken på att själva stödsystemet behöver ladda om.
Referenser
- Decety, J., & Jackson, P. L. (2004). The functional architecture of human empathy. Behavioral and Cognitive Neuroscience Reviews, 3(2), 71-100.
- Maslach, C., & Leiter, M. P. (2016). Burnout. In H. S. Friedman (Ed.), Encyclopedia of Mental Health (2nd ed., pp. 320–324). Academic Press.
- Schaufeli, W. B., Leiter, M. P., & Maslach, C. (2009). Burnout - Thirty-five years of research and practice. Career Development International, 14(3), 204-220.
- Shamay-Tsoory, S. G. (2009). The neural basis for empathy. The Neuroscientist, 15(1), 18-34.
- Singer, T., & Engert, V. (2019). The power of compassion - Towards a dialogue between the cognitive neurosciences and contemplative traditions. Current Opinion in Psychology, 28, 268-274.
- Söderström, S., Söderström, I., & Ekman, L. (2021). Utmattningssyndrom - En handbok för patienter och närstående. Natur & Kultur.
- Zaki, J. (2014). Empathy - A two-way street. The Scientific World Journal, 2014, 534062.