Att misstänka att en närstående lever i en våldsam relation är en tung och svår situation. Du kan känna dig osäker på om du ska ingripa, hur du ska inleda samtalet och om du ens har förstått situationen rätt. Men det är avgörande att du agerar. Tystnad bidrar till den isolering som våldsutövaren ofta försöker skapa, medan ett samtal kan vara det första steget mot trygghet för den utsatta personen.
Denna handlingsplan ger dig evidensbaserade steg för att närma dig situationen med respekt, kunskap och ett fokus på den utsatta personens säkerhet och autonomi.
1. Förstå våldets verkliga omfattning
Innan du pratar med någon är det viktigt att du breddar din förståelse för vad våld i nära relationer innebär. Det är en vanlig missuppfattning att våld enbart handlar om fysiska slag. I själva verket omfattar våldet ett komplext mönster av beteenden:
- Psykiskt våld: Hot, kränkningar och aggressiva handlingar mot husdjur.
- Social isolering: Att hindra den drabbade från att träffa släkt och vänner eller delta i sociala aktiviteter.
- Ekonomisk begränsning: Att kontrollera personens ekonomi.
Våld i form av kränkning är en etablerad riskfaktor för både fysisk och psykisk ohälsa, inklusive suicid och beroendeproblematik. Genom att erkänna att även icke-fysiska handlingar är allvarligt våld, validerar du den utsatta personens upplevelse och minskar risken för att förminska hens lidande.
2. Öppna för samtal med medkänsla
När du väljer att prata med personen är ditt mål att skapa en icke-dömande och säker miljö. Fokusera på att lyssna och bekräfta, inte att lösa situationen omedelbart.
Skapa trygghet och samarbete (traumainformerad vård)
Ett traumainformerat förhållningssätt (TIC) betonar att vård och stöd måste utformas för att undvika att orsaka ytterligare skada (re-traumatisering). Detta innebär att den utsatta personen alltid måste känna kontroll över nästa steg. Om en traumatiserad person pressas att berätta eller agera för snabbt kan symtomen snarare förstärkas.
Att tänka på när du samtalar:
- Våga vara direkt, men inte pådrivande: Öppna samtalet genom att uttrycka din oro utifrån observerade förändringar: ”Jag har märkt att du verkar ledsen/drar dig undan/är orolig. Jag är orolig för dig och jag vill att du ska veta att jag finns här.”
- Betona autonomi och valmöjlighet: När personen berättar, undvik att ge omedelbara order (”Du måste lämna nu!”). Fråga istället: ”Vad behöver du att jag gör just nu?” eller ”Vad känner du vore det tryggaste nästa steget för dig?” Att ge personen en röst och en valmöjlighet är centralt för att stärka egenmakten.
- Lyssna utan att döma: Bekräfta det personen berättar: ”Det måste vara oerhört smärtsamt och skrämmande att uppleva det du beskriver.” Det är viktigt att personen får känna att någon annan känner till deras situation, vilket i sig är ett steg mot trygghet.
3. Erbjud praktiskt och långsiktigt stöd
När samtalet är etablerat, flytta fokus till konkreta åtgärder som främjar säkerhet och fortsatt stöd.
Främja socialt stöd och säkerhetsplanering
- Uppmuntra social kontakt: Hjälp personen att ha kvar relationer med andra. Isolering är farligt; socialt stöd är en av de mest effektiva copingstrategierna för att minska stress och ångest.
- Hjälp till med dokumentation: Om situationen tillåter, uppmuntra personen att dokumentera vad de utsätts för. Detta kan göras i en privat dagbok och genom att spara bevis som hot via sms, mejl eller telefonsvarare. Dessa bevis bör placeras där våldsutövaren inte kan hitta dem.
- Sök stöd tillsammans: Visa att du är beredd att vara en aktiv resurs. Du kan till exempel erbjuda dig att ringa en stödlinje tillsammans med personen.
Utnyttja nationella resurser
Som anhörig kan du också behöva råd och stöd för att hantera situationen och veta hur du bäst skyddar dig själv och din närstående.
- Kvinnofridslinjen (116 016): Detta är en nationell stödtelefon som ger stöd till den som utsatts för hot och våld. Även du som närstående kan ringa eller chatta för att få råd och stöd.
- Socialtjänsten: Kan erbjuda skyddat boende och andra insatser.
Genom att agera utifrån principerna om trygghet, samarbete och respekt för personens takt, kan du bli den livsviktiga brygga som personen behöver för att ta sig ut ur våldet.
Referenser
- Jämställdhetsmyndigheten. (u.å.). Stöd till dig som är våldsutsatt, anhörig eller våldsutövare. Hämtad från [https://jamstalldhetsmyndigheten.se/mans-vald-mot-kvinnor/stod-till-dig-som-ar-valdsutsatt-anhorig-eller-valdsutovare/].
- Kinnunen, E., & Linder, L. (u.å.). Sjuksköterskors copingstrategier vid arbetsrelaterad stress (Litteraturstudie). Vårdförbundet.
- Kvinnofridslinjen. (u.å.). För dig som närstående. Hämtad från [https://kvinnofridslinjen.se/fa-stod/som-anhorig/].
- Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA). (2014). SAMHSA’s Concept of Trauma and Guidance for a Trauma-Informed Approach (Appel & Piiroinen, 2023).
- Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA). (2014). SAMHSA’s Concept of Trauma and Guidance for a Trauma-Informed Approach (Sweeney & Taggart, 2018).
- Vårdguiden 1177. (u.å.). Att bli utsatt för våld i nära relationer. Hämtad från [https://www.1177.se/liv--halsa/vald-overgrepp-och-sexuella-trakasserier/att-bli-utsatt-for-vald-i-nara-relationer/].
- Vårdpersonal 1177. (u.å.). Våld i nära relationer. Hämtad från [https://vardpersonal.1177.se/kunskapsstod/kliniska-kunskapsstod/vald-i-nara-relationer/].
- Region Västmanland. (u.å.). Stöd och hjälp till att prata om psykisk ohälsa.
- Norrköpings kommun. (u.å.). Handbok suicidprevention.