Ibland tar tankarna fart på egen hand. En liten oro kan växa till en storm av negativa tankar som snurrar runt och runt utan att leda någonstans. Detta fenomen, som inom psykologin kallas rumination eller grubbleri, innebär att vi fastnar i ett repetitivt mönster av negativa tankar om det förflutna eller framtiden (Nolen-Hoeksema et al., 2008). Forskning visar att detta tankemönster inte bara känns obehagligt utan också utgör en betydande riskfaktor för depression och ångest (Watkins, 2008). Den goda nyheten är att det finns evidensbaserade tekniker som kan hjälpa dig att bryta spiralen och återta kontrollen över dina tankar.
Varför tankarna fastnar i en spiral
När vi upplever stress aktiveras hjärnans alarmsystem, amygdala, i vad som kallas ett "limbiskt kapande". Det prefrontala cortex, den del av hjärnan som ansvarar för logiskt tänkande och impulskontroll, får tillfälligt nedsatt funktion (Arnsten, 2009). Det är därför vi inte kan "tänka oss ur" en tankespiral – hjärnan har växlat från logiskt läge till överlevnadsläge. Forskning visar att personer som tenderar att grubbla har svårare att hämma oönskade minnen och tankar, vilket tyder på att grubbleri delvis handlar om nedsatt kognitiv kontroll (Hertel & Gerstle, 2003).
Att förstå detta är viktigt eftersom det förklarar varför vi behöver använda specifika tekniker snarare än att bara försöka "sluta tänka på det". De tekniker som presenteras nedan är utformade för att avbryta de neurala kretsar som driver tankespiralen och ge den rationella delen av hjärnan möjlighet att återta kontrollen.
Sex evidensbaserade tekniker
Sensorisk grundning med 5-4-3-2-1-metoden
Grundningstekniker fungerar genom att rikta uppmärksamheten bort från de inre störande tankarna och tillbaka till nuet. En av de mest använda teknikerna är 5-4-3-2-1-metoden, som systematiskt engagerar alla sinnen för att förankra dig i det aktuella ögonblicket (Fisher, 1999).
Tekniken går ut på att du medvetet uppmärksammar fem saker du kan se, fyra saker du kan röra vid, tre saker du kan höra, två saker du kan lukta och en sak du kan smaka. Genom att aktivera alla sinnen avbryts cykeln av oroliga tankar och hjälper dig återvända till nuet. En studie visade att bara en timmes träning i grundningstekniker förbättrade humöret hos personer med ångest och depression mer än avslappning enbart (Chevalier, 2015). Tekniken är särskilt användbar vid panikångest, traumatiska flashbacks och när tankarna snurrar som mest intensivt.
Kognitiv omstrukturering
Kognitiv omstrukturering är en central teknik inom kognitiv beteendeterapi som utvecklades av Aaron T. Beck och Albert Ellis under mitten av 1900-talet. Metoden handlar om att identifiera, utvärdera och korrigera felaktiga tankemönster som bidrar till emotionellt lidande (Beck et al., 1979).
Processen börjar med att du identifierar den tanke som orsakar obehag, till exempel "jag kommer aldrig att klara det här". Därefter utvärderar du tankens rimlighet genom att fråga dig själv vilka bevis som talar för respektive emot tanken, om du drar förhastade slutsatser och vad du skulle säga till en vän i samma situation. Slutligen formulerar du en mer balanserad tanke som bättre speglar verkligheten. En metaanalys visade att kognitiv omstrukturering har ett måttligt till starkt positivt samband med behandlingsresultat vid depression och ångestsyndrom (Clark, 2014). Tekniken är effektiv eftersom den hjälper dig att se dina tankar som hypoteser att testa snarare än som absoluta sanningar.
Kognitiv defusion
Till skillnad från kognitiv omstrukturering, som fokuserar på att förändra tankars innehåll, handlar kognitiv defusion om att förändra din relation till tankarna. Denna teknik kommer från acceptance and commitment therapy och bygger på insikten att det inte alltid är tankens innehåll som är problemet, utan hur sammansmält vi blir med den (Hayes et al., 2012).
En enkel defusionsteknik är att lägga till frasen "Jag har tanken att..." framför den störande tanken. Istället för "jag är en misslyckad person" säger du "jag har tanken att jag är en misslyckad person". Denna subtila förskjutning skapar psykologiskt avstånd och hjälper dig att se tanken som en mental händelse snarare än en sanning. Andra defusionstekniker inkluderar att upprepa det störande ordet tills det förlorar sin mening, visualisera tankarna som löv som flyter förbi på en å, eller sjunga den negativa tanken till melodin av en känd sång. Forskning visar att defusion minskar både trovärdigheten hos negativa tankar och det obehag de orsakar, vilket ökar psykologisk flexibilitet (Levin et al., 2012).
Medveten närvaro och mindfulness
Mindfulness, eller medveten närvaro, innebär att medvetet rikta uppmärksamheten mot nuet med en öppen och icke-dömande attityd. Denna förmåga är särskilt värdefull för att hantera grubbleri eftersom det hjälper oss att observera våra tankar utan att fastna i dem (Segal et al., 2002).
En omfattande metaanalys som inkluderade 19 randomiserade kontrollerade studier med sammanlagt 1138 patienter visade att mindfulnessbaserade interventioner signifikant minskade grubbleri hos personer med depression (Mao et al., 2022). Effekten var måttlig till stor och kvarstod även vid uppföljning. En annan metaanalys fann att mindfulnessbaserad kognitiv terapi jämfört med sedvanlig behandling gav en signifikant och måttlig minskning av ruminativa tankar, med en effektstorlek på g = -0,59 (Perestelo-Perez et al., 2017). Praktiskt kan mindfulness utövas genom att under några minuter fokusera på andningen, lägga märke till när tankarna vandrar iväg och milt föra tillbaka uppmärksamheten utan att döma sig själv.
Beteendeaktivering och distraktion
Beteendeaktivering är en evidensbaserad behandlingsmetod för depression som bygger på principen att vårt beteende påverkar vårt mående. När vi drar oss undan och undviker aktiviteter förlorar vi tillgång till positiv förstärkning från omgivningen, vilket förstärker nedstämdhet och grubbleri (Martell et al., 2001).
En storskalig behandlingsstudie fann att beteendeaktivering var mer effektiv än kognitiv terapi och lika effektiv som medicinering vid behandling av depression (Dimidjian et al., 2006). Intressant nog visar forskning att beteendeaktivering har en positiv effekt på kognitiva processer och minskar grubbleri utan att specifikt rikta in sig på tankarna (Moulds et al., 2007). När du märker att tankespiralen börjar kan du medvetet välja att engagera dig i en aktivitet som kräver din uppmärksamhet, till exempel att ringa en vän, ta en promenad, städa, lyssna på musik eller läsa. Forskning visar att distraktion är en effektiv strategi för att bryta ett grubblande tillstånd, särskilt i kombination med mindfulness (Hilt et al., 2012).
Schemalagd orostid
En teknik som kan verka motintuitiv men som har stöd i forskning är att schemalägga en specifik tid på dagen för att oroa sig. Denna metod, även kallad stimuluskontroll eller worry postponement, introducerades ursprungligen av Borkovec och kollegor (1983) och har sedan dess vidareutvecklats inom metakognitiv terapi.
En metaanalys av sju randomiserade studier med totalt 999 deltagare visade att schemalagd orostid effektivt minskade både frekvensen och varaktigheten av oro i vardagen (Dippel et al., 2024). I en studie med patienter med generaliserat ångestsyndrom visade sig tekniken med metakognitiv inramning ge stora effektstorlekar för minskning av oro, och effekterna kvarstod vid uppföljning efter fyra veckor (Krzikalla et al., 2024). Tekniken går ut på att välja en fast tid på dagen, förslagsvis på sen eftermiddag, och avsätta 20–30 minuter för att aktivt oroa sig. När oroliga tankar dyker upp under dagen noterar du dem och skjuter medvetet upp dem till den schemalagda tiden. Detta lär hjärnan att det finns en säker plats för oro och att du har kontroll över när du engagerar dig i den.
Hur du kommer igång
Att bryta en tankespiral kräver träning, och det är viktigt att inte ge upp om en teknik inte fungerar direkt. Börja med att välja en eller två tekniker som känns tilltalande och öva på dem när du är relativt lugn, innan du verkligen behöver dem. Ju mer du tränar, desto mer automatiska blir teknikerna och desto lättare blir det att använda dem i stunden.
Var uppmärksam på tidiga varningssignaler som spänning i axlarna, en klump i magen eller att tankarna börjar accelerera. Ju tidigare du fångar spiralen, desto lättare är det att bryta den. Om grundningstekniker inte räcker, kombinera dem: börja med 5-4-3-2-1 för att lugna nervsystemet, använd sedan defusion för att skapa avstånd till tankarna, och avsluta med en aktivitet som kräver din uppmärksamhet.
Om du upplever att grubbleri och tankespiraler allvarligt påverkar din vardag, din sömn eller din förmåga att fungera, tveka inte att söka professionell hjälp. Dessa tekniker är värdefulla verktyg, men de ersätter inte behandling vid mer omfattande psykisk ohälsa.
Referenser
- Arnsten, A. F. T. (2009). Stress signalling pathways that impair prefrontal cortex structure and function. Nature Reviews Neuroscience, 10(6), 410–422. https://doi.org/10.1038/nrn2648
- Beck, A. T., Rush, A. J., Shaw, B. F., & Emery, G. (1979). Cognitive therapy of depression. Guilford Press.
- Borkovec, T. D., Wilkinson, L., Folensbee, R., & Lerman, C. (1983). Stimulus control applications to the treatment of worry. Behaviour Research and Therapy, 21(3), 247–251. https://doi.org/10.1016/0005-7967(83)90206-1
- Chevalier, G. (2015). The effect of grounding the human body on mood. Psychological Reports, 116(2), 534–542. https://doi.org/10.2466/06.PR0.116k21w5
- Clark, D. A. (2014). Cognitive restructuring. In S. G. Hofmann (Ed.), The Wiley handbook of cognitive behavioral therapy (pp. 1–22). Wiley.
- Dimidjian, S., Hollon, S. D., Dobson, K. S., Schmaling, K. B., Kohlenberg, R. J., Addis, M. E., ... & Jacobson, N. S. (2006). Randomized trial of behavioral activation, cognitive therapy, and antidepressant medication in the acute treatment of adults with major depression. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 74(4), 658–670. https://doi.org/10.1037/0022-006X.74.4.658
- Dippel, A., Brosschot, J. F., & Verkuil, B. (2024). Effects of worry postponement on daily worry - A meta-analysis. International Journal of Cognitive Therapy, 17(1), 160–178. https://doi.org/10.1007/s41811-023-00193-x
- Fisher, J. (1999). The work of stabilization in trauma treatment. Paper presented at the Trauma Center Lecture Series, Boston, MA.
- Hayes, S. C., Strosahl, K. D., & Wilson, K. G. (2012). Acceptance and commitment therapy - The process and practice of mindful change (2nd ed.). Guilford Press.
- Hertel, P. T., & Gerstle, M. (2003). Depressive deficits in forgetting. Psychological Science, 14(6), 573–578. https://doi.org/10.1046/j.0956-7976.2003.psci_1467.x
- Hilt, L. M., Pollak, S. D., & Hollon, S. D. (2012). Getting out of rumination - Comparison of three brief interventions in a sample of youth. Journal of Abnormal Child Psychology, 40(7), 1157–1165. https://doi.org/10.1007/s10802-012-9638-3
- Krzikalla, C., Buhlmann, U., Schug, J., Kopei, I., Gerlach, A. L., Doebler, P., Morina, N., & Andor, T. (2024). Worry postponement from the metacognitive perspective - A randomized waitlist-controlled trial. Clinical Psychology in Europe, 6(2), Article e12741. https://doi.org/10.32872/cpe.12741
- Levin, M. E., Hildebrandt, M. J., Lillis, J., & Hayes, S. C. (2012). The impact of treatment components suggested by the psychological flexibility model - A meta-analysis of laboratory-based component studies. Behavior Therapy, 43(4), 741–756. https://doi.org/10.1016/j.beth.2012.05.003
- Mao, Y., Xia, Y., Wang, Y., Liu, X., Li, Y., Wang, R., ... & Yu, F. (2022). Mindfulness on rumination in patients with depressive disorder - A systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. International Journal of Environmental Research and Public Health, 19(23), 16101. https://doi.org/10.3390/ijerph192316101
- Martell, C. R., Addis, M. E., & Jacobson, N. S. (2001). Depression in context - Strategies for guided action. W. W. Norton.
- Moulds, M. L., Kandris, E., Starr, S., & Wong, A. C. (2007). The relationship between rumination, avoidance and depression in a non-clinical sample. Behaviour Research and Therapy, 45(2), 251–261. https://doi.org/10.1016/j.brat.2006.03.003
- Nolen-Hoeksema, S., Wisco, B. E., & Lyubomirsky, S. (2008). Rethinking rumination. Perspectives on Psychological Science, 3(5), 400–424. https://doi.org/10.1111/j.1745-6924.2008.00088.x
- Perestelo-Perez, L., Barraca, J., Peñate, W., Rivero-Santana, A., & Alvarez-Perez, Y. (2017). Mindfulness-based interventions for the treatment of depressive rumination - Systematic review and meta-analysis. International Journal of Clinical and Health Psychology, 17(3), 282–295. https://doi.org/10.1016/j.ijchp.2017.07.004
- Segal, Z. V., Williams, J. M. G., & Teasdale, J. D. (2002). Mindfulness-based cognitive therapy for depression - A new approach to preventing relapse. Guilford Press.
- Watkins, E. R. (2008). Constructive and unconstructive repetitive thought. Psychological Bulletin, 134(2), 163–206. https://doi.org/10.1037/0033-2909.134.2.163