Att söka hjälp för problem med alkohol eller andra droger är ett stort steg. Många som överväger att ta kontakt med vården har frågor och funderingar som kan skapa hinder. Kommer jag att bli av med körkortet? Kan uppgifterna spridas till min arbetsgivare? Vad händer om jag har barn? Denna artikel går igenom dina rättigheter när du söker hjälp för beroendeproblematik och förklarar vad som gäller kring sekretess, frivillighet och andra vanliga orosmoment.

Rätten till vård och behandling

Du har rätt att få hjälp om du har problem med alkohol eller andra droger. Denna rätt följer av flera olika lagar och innebär att samhället är skyldigt att erbjuda dig stöd och behandling.

Hälso- och sjukvårdens ansvar

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska regionerna erbjuda vård till personer med missbruk eller beroende. Detta inkluderar medicinska insatser som abstinensbehandling och läkemedelsassisterad behandling, psykologisk behandling som samtalsterapi och kognitiv beteendeterapi, samt bedömning och utredning av beroendeproblematik och eventuell samsjuklighet med psykisk ohälsa.

Vården ska ges på lika villkor för hela befolkningen och den som har störst behov ska prioriteras. Du har rätt att få en medicinsk bedömning av ditt tillstånd och en individuellt anpassad behandling. Om den behandling du behöver inte finns i din region kan du i vissa fall ha rätt att få vård i en annan region.

Socialtjänstens ansvar

Enligt socialtjänstlagen har kommunen ansvar för att erbjuda stöd och hjälp till personer med missbruksproblem. Socialtjänstens insatser kan komplettera eller vara ett alternativ till hälso- och sjukvårdens behandling. Socialtjänsten kan erbjuda motiverande samtal och rådgivning, behandling i öppenvård eller på behandlingshem, stödboende eller andra boendelösningar, samt hjälp med sysselsättning och social rehabilitering.

Du har rätt att ansöka om insatser från socialtjänsten och få din ansökan prövad. Om du får avslag har du rätt att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.

Samordnad vård

Många personer med beroendeproblematik behöver insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Du har rätt till en samordnad vård där de olika aktörerna samarbetar för att ge dig bästa möjliga stöd. Om du har behov av insatser från flera håll kan du begära att en samordnad individuell plan upprättas. Planen ska beskriva vilka insatser du behöver, vem som ansvarar för vad och hur samordningen ska ske.

Sekretess och tystnadsplikt

En av de vanligaste frågorna från den som överväger att söka hjälp handlar om sekretessen. Vad händer med uppgifterna om mitt missbruk? Vem kan få reda på att jag har sökt hjälp?

Stark sekretess inom vården

Uppgifter om din hälsa och behandling inom hälso- och sjukvården skyddas av stark sekretess. Detta innebär att information om att du sökt hjälp för beroendeproblematik, vilken behandling du får och hur det går inte får lämnas ut till utomstående utan ditt samtycke. Sekretessen gäller gentemot alla, inklusive arbetsgivare, anhöriga, andra myndigheter och försäkringsbolag.

Det finns vissa undantag från sekretessen, men dessa är begränsade. Uppgifter kan lämnas ut om du själv samtycker till det, om det finns en skyldighet enligt lag att lämna uppgifter, eller i vissa nödsituationer för att förhindra allvarlig fara för liv eller hälsa.

Sekretess inom socialtjänsten

Även inom socialtjänsten gäller stark sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Uppgifter om att du har kontakt med socialtjänsten för missbruksproblematik får inte lämnas ut utan ditt samtycke. Sekretessen gäller också mellan olika enheter inom socialtjänsten, vilket innebär att uppgifter från beroendeenheten inte automatiskt delas med exempelvis enheten för ekonomiskt bistånd.

Vad arbetsgivaren får veta

Din arbetsgivare har inte rätt att få information från vården eller socialtjänsten om din beroendeproblematik. Om du är sjukskriven får arbetsgivaren endast veta att du är sjuk och i vilken grad din arbetsförmåga är nedsatt, inte vilken diagnos du har eller vilken behandling du får. Du bestämmer själv om du vill berätta för din arbetsgivare om bakgrunden till din sjukskrivning.

Om du genomgår behandling utan att vara sjukskriven, exempelvis går på samtal på kvällstid eller deltar i öppenvårdsprogram, behöver arbetsgivaren inte få någon information alls.

Frivillighet som huvudregel

Behandling för beroendeproblematik bygger på frivillighet. Du har rätt att själv bestämma om du vill ta emot hjälp, vilken typ av hjälp du vill ha och när du vill avsluta behandlingen. Ingen kan tvinga dig att genomgå behandling mot din vilja, med ett viktigt undantag som beskrivs nedan.

Din rätt att välja

Du har rätt att vara delaktig i beslut om din vård och behandling. Vårdpersonalen ska informera dig om olika behandlingsalternativ, deras fördelar och nackdelar, och ge dig möjlighet att påverka vilken behandling du får. Om du inte är nöjd med den behandling som erbjuds har du rätt att begära en ny medicinsk bedömning, ett så kallat second opinion.

Du har också rätt att avbryta behandling. Om du väljer att avsluta en behandling i förtid ska detta respekteras. Personalen kan informera dig om riskerna med att avbryta och erbjuda alternativ, men de kan inte hålla kvar dig mot din vilja i frivillig vård.

Tvångsvård enligt LVM

Det enda undantaget från frivillighetsprincipen är lagen om vård av missbrukare i vissa fall, förkortad LVM. Enligt denna lag kan en person under vissa omständigheter ges vård mot sin vilja. Tvångsvård kan bli aktuellt om du till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel utsätter din fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra ditt liv, eller kan befaras komma att allvarligt skada dig själv eller någon närstående.

För att tvångsvård ska kunna beslutas krävs att vård inte kan ges på frivillig väg. Socialtjänsten är skyldig att först försöka motivera dig till frivillig behandling. Tvångsvård är alltså en sista utväg när allt annat har prövats.

Om tvångsvård blir aktuellt fattas beslutet av förvaltningsrätten efter ansökan från socialtjänsten. Du har rätt till ett juridiskt ombud som bekostas av staten, och du har rätt att överklaga beslutet. Tvångsvården får pågå i högst sex månader och ska övergå till frivillig vård så snart det är möjligt.

Körkortet och beroendevård

Oron för att förlora körkortet är ett av de vanligaste hindren för att söka hjälp. Det är viktigt att förstå vad som faktiskt gäller.

Vårdens anmälningsskyldighet

Läkare har enligt körkortslagen en skyldighet att anmäla till Transportstyrelsen om en patient av medicinska skäl är olämplig att ha körkort. Denna skyldighet gäller dock inte automatiskt bara för att du söker hjälp för beroendeproblematik. En anmälan ska göras endast om läkaren bedömer att du på grund av ditt tillstånd inte kan köra säkert.

I praktiken innebär detta att om du söker hjälp i ett tidigt skede, innan beroendet har blivit så allvarligt att det påverkar din körförmåga, behöver du inte oroa dig för körkortet. Om du däremot har ett pågående aktivt missbruk som påverkar din förmåga att köra säkert kan läkaren vara skyldig att anmäla.

Möjlighet till uppskjuten anmälan

Om läkaren bedömer att det finns skäl för anmälan kan anmälan i vissa fall skjutas upp om du går med på att genomgå behandling och avstår från att köra under tiden. Detta ger dig möjlighet att ta itu med ditt beroende utan att omedelbart förlora körkortet. Om behandlingen går bra och du visar att du kan vara drogfri behöver ingen anmälan göras.

Att få tillbaka körkortet

Om du har förlorat körkortet på grund av beroendeproblematik har du möjlighet att få tillbaka det när du kan visa att du har kontroll över situationen. Transportstyrelsen kräver vanligtvis att du kan uppvisa dokumenterad nykterhet eller drogfrihet under en viss tid, ofta genom regelbundna provtagningar. Du kan behöva genomgå en medicinsk utredning som visar att du är lämplig att ha körkort.

Om du har barn

Föräldrar som har problem med alkohol eller droger oroar sig ofta för vad som händer med barnen om de söker hjälp. Kommer socialtjänsten att ta barnen? Det är viktigt att veta att syftet med att söka hjälp är att skydda både dig och din familj, inte att splittra den.

Barnens bästa

Om du har barn och söker hjälp för beroendeproblematik kommer vården och socialtjänsten att beakta barnens situation. Detta beror på att barn som lever med föräldrar som har missbruksproblem själva kan påverkas negativt och har rätt till stöd. Att uppmärksamma barnen är dock inte samma sak som att omhänderta dem.

Stöd istället för ingripande

I de allra flesta fall handlar det om att erbjuda stöd till hela familjen snarare än att vidta tvångsåtgärder. Socialtjänsten kan erbjuda samtalsstöd till barnen, familjebehandling, avlastning genom kontaktfamilj och andra insatser som hjälper familjen att fungera bättre.

Omhändertagande av barn enligt LVU blir aktuellt endast om barnen far illa på ett sätt som innebär en påtaglig risk för deras hälsa eller utveckling och föräldrarna inte kan eller vill ta emot hjälp för att förändra situationen. Att du aktivt söker hjälp för ditt beroende talar starkt emot att tvångsåtgärder skulle behövas.

Att söka hjälp är att ta ansvar

Det bästa du kan göra för dina barn om du har problem med alkohol eller droger är att söka hjälp. Att ta tag i sitt beroende är ett sätt att ta ansvar som förälder. Vården och socialtjänsten ser positivt på föräldrar som själva tar initiativ till förändring.

Olika vägar till hjälp

Det finns flera sätt att få hjälp för problem med alkohol eller droger, och du kan själv välja var du vill börja.

Vårdcentralen

Du kan alltid börja med att kontakta din vårdcentral. Där kan du få en första bedömning, samtal med kurator eller psykolog, och vid behov remiss till specialiserad beroendevård. Vårdcentralen kan också hjälpa till med läkemedel mot alkoholbegär och annan medicinsk behandling.

Beroendemottagning

De flesta regioner har specialiserade beroendemottagningar som erbjuder utredning och behandling av missbruk och beroende. Du kan vanligtvis söka dit direkt utan remiss. Beroendemottagningar har personal med särskild kompetens inom området och kan erbjuda både medicinsk behandling och psykologisk behandling.

Socialtjänsten

Du kan kontakta socialtjänsten i din kommun för att ansöka om stöd och behandling. Socialtjänsten kan erbjuda öppenvårdsbehandling, placering på behandlingshem och andra insatser. En fördel med att gå via socialtjänsten är att de kan samordna insatser från olika håll.

Ideella organisationer

Det finns många ideella organisationer som erbjuder stöd vid beroendeproblematik. Anonyma Alkoholister, Anonyma Narkomaner och liknande organisationer erbjuder självhjälpsgrupper som är kostnadsfria och anonyma. Andra organisationer som Stadsmissionen och Frälsningsarmén driver behandlingsverksamhet och erbjuder socialt stöd.

Vad du kan förvänta dig

När du söker hjälp för beroendeproblematik har du rätt att bli bemött med respekt och utan moraliserande attityder. Beroende är ett medicinskt tillstånd, inte ett tecken på svag karaktär eller dålig moral. Vårdpersonal och socialtjänst ska behandla dig på samma professionella sätt som vid vilken annan hälsoproblematik som helst.

Du har rätt till en individuell bedömning av dina behov och en behandling som är anpassad efter din situation. Det finns ingen universallösning som fungerar för alla. Vissa behöver intensiv behandling på behandlingshem, andra klarar sig med öppenvårdssamtal. Vissa har hjälp av läkemedel, andra föredrar att klara sig utan. Du ska vara delaktig i att utforma din behandling.

Du har också rätt att misslyckas och försöka igen. Återfall är vanligt vid beroendeproblematik och innebär inte att behandlingen har misslyckats permanent. Om du får återfall har du rätt att söka hjälp på nytt utan att bli dömd eller avvisad. Många behöver flera behandlingsförsök innan de hittar det som fungerar för dem.

Att söka hjälp för problem med alkohol eller droger kräver mod, men du har rätt till stöd och behandling. Sekretessen skyddar din integritet, och hjälpen bygger på frivillighet och ditt eget engagemang. Det viktigaste steget är det första, att ta kontakt.