Att söka vård när man mår dåligt och sedan känna sig avfärdad eller inte trodd är en av de mest frustrerande upplevelser man kan ha. Kanske har du fått höra att dina besvär är inbillade, att du överdriver eller att det inte finns något fel. Kanske har du blivit hemskickad utan ordentlig undersökning eller fått vänta orimligt länge på hjälp. Dessa upplevelser är tyvärr inte ovanliga, särskilt för personer med psykisk ohälsa, kroniska tillstånd eller diffusa symtom. Denna artikel går igenom vilka rättigheter du har som patient och vad du konkret kan göra när du inte blir tagen på allvar.

Dina grundläggande rättigheter som patient

Patientlagen fastställer ett antal rättigheter som gäller för alla som söker vård i Sverige. Att känna till dessa rättigheter ger dig verktyg att kräva den vård du har rätt till.

Rätt till information

Du har rätt att få information om ditt hälsotillstånd, vilka behandlingsalternativ som finns och vad de innebär. Informationen ska anpassas efter dina förutsättningar och ges på ett sätt som du kan förstå. Om du inte förstår det som sägs har du rätt att be om förtydligande eller att få informationen på annat sätt, exempelvis skriftligt.

Rätten till information innebär också att vårdpersonalen ska förklara varför de gör en viss bedömning. Om en läkare bedömer att du inte behöver behandling har du rätt att få veta varför och vilka överväganden som ligger bakom beslutet.

Rätt till delaktighet

Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med dig. Du är inte en passiv mottagare av vård utan en aktiv deltagare med rätt att påverka. Om det finns flera möjliga behandlingar ska du få möjlighet att välja mellan dem. Dina önskemål och synpunkter ska beaktas och respekteras.

Rätten till delaktighet innebär att du har rätt att säga nej till undersökningar eller behandlingar. Vårdpersonal kan informera dig om konsekvenserna av att avstå, men de kan inte tvinga dig. Undantag gäller endast vid tvångsvård enligt särskild lagstiftning.

Rätt till en fast vårdkontakt

Om du har kontakt med många olika personer i vården eller om du har särskilda behov har du rätt att få en fast vårdkontakt. Det ska vara en namngiven person som hjälper dig att samordna din vård och som du kan vända dig till med frågor. Detta kan vara särskilt värdefullt om du upplever att du bollas runt i systemet utan att någon tar helhetsansvar.

Rätt till ny medicinsk bedömning

Om du har en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom har du rätt att få en ny medicinsk bedömning av en annan läkare, ett så kallat second opinion. Syftet är att du ska känna dig trygg med den diagnos och behandling du fått. Även om du inte har en livshotande sjukdom kan du be om en ny bedömning, men då har vårdgivaren större utrymme att neka.

När vården brister

Det finns olika typer av situationer där vården kan upplevas som bristfällig. Att identifiera vad som har gått fel hjälper dig att veta vilka åtgärder som är lämpliga.

Bemötande

Ibland handlar problemet om hur du blir bemött snarare än vilken vård du får. Att bli avfärdad, inte lyssnad på eller behandlad med bristande respekt är allvarligt även om den medicinska bedömningen i sig är korrekt. Alla patienter har rätt att bli bemötta med respekt och värdighet. Nedlåtande attityder, ifrågasättande av patientens upplevelser eller bristande empati är inte acceptabelt.

Bemötandeproblem kan vara särskilt vanliga för personer med psykisk ohälsa, kronisk smärta, funktionsnedsättningar eller tillstånd som är svåra att diagnostisera. Forskning visar att patienter med psykiatriska diagnoser ibland får sina fysiska symtom avfärdade som psykosomatiska utan ordentlig utredning. Kvinnor och personer med utländsk bakgrund rapporterar också oftare upplevelser av att inte bli tagna på allvar.

Medicinsk bedömning

Ibland kan problemet vara att du inte håller med om den medicinska bedömningen. Du kanske är övertygad om att något är fel trots att läkaren säger att det inte finns något att oroa sig för. Detta kan bero på att läkaren har rätt och att dina besvär har en godartad förklaring, att läkaren har gjort en felaktig bedömning, eller att utredningen har varit otillräcklig.

Det är inte alltid lätt att veta vilken av dessa förklaringar som stämmer. Om du har kvarvarande symtom som påverkar ditt liv har du rätt att fortsätta söka vård och begära ytterligare utredning. Det är inte fel att ifrågätta en bedömning eller be om en annan läkares åsikt.

Tillgänglighet

Att inte bli tagen på allvar kan också handla om att inte få tillgång till vård överhuvudtaget. Långa väntetider, svårigheter att få kontakt med vårdcentralen eller att bli nekad remiss till specialist är vanliga problem. Enligt vårdgarantin ska du få kontakt med primärvården samma dag, träffa läkare inom tre dagar om det behövs och få specialistvård inom 90 dagar efter remiss. Om dessa tider inte hålls har du rätt att söka vård hos en annan vårdgivare.

Konkreta steg att ta

Om du upplever att du inte blir tagen på allvar finns det flera saker du kan göra. Börja med de enklare stegen och trappa upp om det behövs.

Förbered dig inför vårdbesöket

Ett sätt att öka chansen att bli tagen på allvar är att vara väl förberedd. Skriv ner dina symtom innan besöket, hur länge du har haft dem, vad som förvärrar eller lindrar och hur de påverkar din vardag. Ta med en lista på frågor du vill ha svar på. Om du har svårt att hävda dig i stunden kan du lämna listan till läkaren och be hen läsa den.

Det kan hjälpa att vara konkret och specifik. Istället för att säga att du mår dåligt, beskriv exakt vad du upplever. Istället för att säga att du har ont, beskriv var det gör ont, hur det känns, när det började och hur det påverkar din förmåga att fungera. Konkreta beskrivningar gör det svårare för vårdpersonalen att avfärda dina besvär.

Be om en förklaring

Om du inte håller med om en bedömning eller känner dig avfärdad, be läkaren förklara sitt resonemang. Fråga varför de har gjort bedömningen de gjort, vilka alternativa förklaringar de har övervägt och uteslutit, och vad som skulle behöva hända för att de skulle utreda vidare. Att be om en förklaring tvingar läkaren att artikulera sina skäl och kan ibland avslöja brister i resonemanget.

Om du fortfarande inte är nöjd kan du säga det rakt ut. Berätta att du inte känner dig trygg med bedömningen och att du vill ha ytterligare utredning eller en ny bedömning av någon annan. Du har rätt att uttrycka din åsikt och ditt missnöje.

Ta med dig någon

Om du har svårt att hävda dig själv i vårdmöten kan det hjälpa att ta med en anhörig eller vän som stöd. En medföljande person kan hjälpa dig att komma ihåg vad som sägs, ställa frågor och ge moraliskt stöd. Det kan också påverka hur vårdpersonalen bemöter dig. Forskning tyder på att patienter som har någon med sig ibland får mer information och blir mer lyssnade på.

Byt läkare eller vårdcentral

Du har rätt att välja vilken vårdcentral du vill tillhöra och du kan byta när du vill. Om du upplever att du genomgående blir dåligt bemött eller inte får den vård du behöver på din nuvarande vårdcentral kan ett byte vara en lösning. Du kan också be om att få träffa en annan läkare på samma mottagning om problemet är specifikt kopplat till en viss person.

När det gäller specialistvård har du rätt att söka öppen specialistvård i hela landet. Om du behöver remiss kan du be din läkare skriva en remiss till en specifik mottagning som du själv har valt ut.

Begär en ny medicinsk bedömning

Om du har en allvarlig sjukdom eller misstänker att du har det har du rätt att begära en ny medicinsk bedömning av en annan läkare. Detta gäller särskilt om du har fått en diagnos eller behandlingsrekommendation som du inte känner dig trygg med. Kontakta din vårdgivare och begär att få träffa en annan specialist för en second opinion.

Även om du inte formellt har rätt till en ny bedömning kan du alltid söka vård hos en annan vårdgivare. Om du går till en annan vårdcentral eller söker på akuten kommer du att träffa en ny läkare som gör sin egen bedömning.

Att klaga på vården

Om du är missnöjd med den vård du har fått finns det flera sätt att framföra klagomål. Att klaga kan leda till förbättringar både för dig själv och för andra patienter.

Vänd dig till vårdgivaren först

Första steget är att kontakta den mottagning eller klinik där du fått vård och framföra dina synpunkter. Alla vårdgivare är skyldiga att ta emot och utreda klagomål. Du kan kontakta verksamhetschefen eller patientombudet om ett sådant finns. Beskriv vad som hänt och vad du är missnöjd med.

Vårdgivaren ska bekräfta att de tagit emot ditt klagomål, utreda vad som hänt och återkoppla till dig. Om de finner att något har gått fel ska de vidta åtgärder för att det inte ska hända igen.

Patientnämnden

Om du inte är nöjd med vårdgivarens hantering eller om du vill ha hjälp att framföra klagomål kan du vända dig till patientnämnden i din region. Patientnämnden är en opartisk instans som hjälper patienter att få svar på frågor, framföra klagomål och lösa problem i kontakten med vården. Patientnämnden kan inte fatta beslut om disciplinåtgärder eller skadestånd, men de kan förmedla kontakt med rätt instans och stötta dig i processen.

Inspektionen för vård och omsorg

Om du anser att vården har orsakat eller riskerat att orsaka allvarlig skada kan du anmäla till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). IVO är tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården och granskar om vården har följt lagar och föreskrifter. En anmälan till IVO kan leda till att vårdgivaren får kritik och åläggs att vidta förbättringsåtgärder. IVO kan dock inte besluta om skadestånd eller andra ersättningar till dig som patient.

Patientskadeersättning

Om du har drabbats av en skada i vården kan du ha rätt till ekonomisk ersättning. De flesta vårdgivare har en patientförsäkring som täcker skador som uppstår i samband med vård. Du anmäler skadan till Löf (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) om det gäller offentlig vård eller till vårdgivarens försäkringsbolag om det gäller privat vård. Ersättning kan betalas ut om skadan bedöms ha kunnat undvikas.

När problemet är systemiskt

Ibland är problemet inte en enskild läkare eller mottagning utan hur hela vårdkedjan fungerar. Patienter med psykisk ohälsa, kroniska tillstånd eller samsjuklighet faller ofta mellan stolarna när olika delar av vården inte samarbetar. Om du upplever att ingen tar helhetsansvar för din vård kan du begära en samordnad individuell plan.

Det kan också hjälpa att engagera en patientförening eller intresseorganisation. Många diagnosföreningar erbjuder stöd till medlemmar som har svårt att få rätt vård och kan ge råd baserat på andras erfarenheter. De kan också bedriva påverkansarbete för att förbättra vården för hela patientgruppen.

Ta hand om dig själv i processen

Att kämpa för att bli tagen på allvar i vården är påfrestande, särskilt när man redan mår dåligt. Det är viktigt att inte ge upp men också att ta hand om sig själv i processen.

Dokumentera vad som händer. Skriv ner datum, vad som sades och av vem. Spara kopior av journalanteckningar och remisser. Dokumentation kan vara viktig om du senare behöver klaga eller om du vill visa en ny läkare vad som redan har prövats.

Sök stöd hos andra. Prata med anhöriga, vänner eller andra som har liknande erfarenheter. Det kan vara lättare att orka kämpa när man inte är ensam. Patientföreningar och stödgrupper kan vara värdefulla resurser.

Ge inte upp. Om du vet att något är fel har du rätt att fortsätta söka hjälp tills du får svar. Det är inte gnälligt eller besvärligt att insistera på att bli utredd ordentligt. Det är att ta ansvar för din egen hälsa. Ibland behövs det flera försök och flera läkare innan man får rätt diagnos och behandling. Varje gång du söker vård är en ny möjlighet att bli hörd.