När du ansöker om hjälp från socialtjänsten dyker ofta begreppet skälig levnadsnivå upp. Det är ett centralt begrepp i socialtjänstlagen som avgör vilken hjälp du har rätt till. Men vad betyder det egentligen? Hur bestäms vad som är skäligt? Och vad kan du göra om du anser att den hjälp du erbjuds inte räcker? Denna artikel förklarar begreppet i praktiken och ger dig verktyg att förstå och hävda dina rättigheter.

Vad säger lagen?

Socialtjänstlagen anger att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Biståndet ska tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå.

Begreppet skälig levnadsnivå definieras inte närmare i lagen. Det är ett så kallat rambegrepp som fylls med innehåll genom rättspraxis, förarbeten till lagen och Socialstyrelsens riktlinjer. Tanken är att begreppet ska vara flexibelt och kunna anpassas till samhällets utveckling och den enskildes individuella situation.

Grundtanken bakom begreppet

När socialtjänstlagen infördes var avsikten att skapa ett skyddsnät som garanterar alla medborgare en miniminivå av välfärd. Skälig levnadsnivå ska inte vara en lyx, men den ska inte heller vara så låg att människor lever i misär eller utanför samhället.

I lagens förarbeten anges att skälig levnadsnivå innebär att den enskilde ska ha möjlighet att leva ett så normalt liv som möjligt, med möjlighet att delta i samhällslivet. Det handlar inte bara om att överleva utan om att kunna leva ett värdigt liv.

Individuell bedömning

En viktig princip är att bedömningen av vad som är skäligt ska göras individuellt. Det finns inga fasta listor på exakt vad alla har rätt till. Istället ska socialtjänsten bedöma varje persons situation för sig och avgöra vilken hjälp just den personen behöver för att uppnå en skälig levnadsnivå.

Detta innebär att två personer med till synes liknande situationer kan beviljas olika insatser. En person med funktionsnedsättning kan behöva mer stöd än en person utan. En barnfamilj kan ha andra behov än en ensamstående vuxen. Bedömningen ska ta hänsyn till alla relevanta omständigheter.

Skälig levnadsnivå på olika områden

Begreppet skälig levnadsnivå tillämpas på olika typer av behov. Här går vi igenom vad det brukar innebära i praktiken inom några centrala områden.

Ekonomiskt bistånd

Det vanligaste sammanhanget där skälig levnadsnivå kommer upp är vid ansökan om ekonomiskt bistånd, det som tidigare kallades socialbidrag. Socialstyrelsen ger ut riktlinjer för hur riksnormen ska beräknas, alltså det belopp som ska täcka grundläggande behov som mat, kläder, hygien, telefon och liknande.

Riksnormen för 2024 är uppbyggd av schablonbelopp för olika hushållstyper. En ensamstående vuxen har en norm på cirka 3 500 kronor per månad för personliga kostnader, medan beloppet är högre för familjer och varierar med barnens ålder. Utöver riksnormen kan bistånd beviljas för skäliga kostnader för boende, hushållsel, hemförsäkring, arbetsresor och andra nödvändiga utgifter.

Riksnormen är en utgångspunkt, men socialtjänsten ska göra en individuell bedömning. Om du har särskilda behov som inte täcks av normen kan du ha rätt till mer. Exempel på sådana behov kan vara kostnader för specialkost vid sjukdom, läkemedel, umgänge med barn eller andra utgifter som är nödvändiga i just din situation.

Boende

Alla har rätt till tak över huvudet som en del av en skälig levnadsnivå. Men vad det innebär i praktiken varierar. En plats på härbärge uppfyller kravet på tak över huvudet i en akut situation, men är normalt inte en skälig nivå för långsiktigt boende.

Vad som är ett skäligt boende beror på omständigheterna. Faktorer som spelar in är familjens storlek, eventuella funktionsnedsättningar, barns behov av stabilitet och utrymme, samt tillgång till arbete, skola och samhällsservice. En ensamstående vuxen utan särskilda behov kan förväntas bo i ett enkelt rum eller en liten lägenhet, medan en familj med barn normalt har rätt till ett boende med fler rum.

Socialtjänsten tar också hänsyn till hyresnivåer i kommunen. Om du ansöker om ekonomiskt bistånd till hyra ska hyran vara skälig i förhållande till vad bostäder kostar i området. Om din hyra är ovanligt hög kan socialtjänsten kräva att du söker ett billigare boende.

Vård och omsorg

För den som behöver vård och omsorg på grund av ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning innebär skälig levnadsnivå att få den hjälp som behövs för att klara vardagen. Det kan handla om hemtjänst, boendestöd, dagverksamhet, särskilt boende eller andra insatser.

Bedömningen utgår från dina faktiska behov av hjälp. Om du inte kan laga mat själv, inte kan sköta din hygien eller inte kan ta dig ut ur hemmet på egen hand har du rätt till hjälp med detta. Hjälpen ska vara tillräcklig för att du ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt.

Skälig levnadsnivå innebär dock inte att du har rätt till obegränsat med hjälp eller att få hjälpen exakt på det sätt du helst vill. Socialtjänsten ska väga dina behov mot tillgängliga resurser och välja insatser som tillgodoser behoven på ett rimligt sätt.

Stöd vid missbruk och psykisk ohälsa

Om du har problem med missbruk eller psykisk ohälsa ska socialtjänsten erbjuda insatser som hjälper dig att uppnå en skälig levnadsnivå. Det kan handla om behandling, stödboende, sysselsättning och annat stöd för att stabilisera din situation och hjälpa dig att fungera i vardagen.

Skälig levnadsnivå för en person med missbruksproblematik innebär inte att socialtjänsten ska betala för vilken behandling som helst. Men du har rätt till en behandling som ger rimliga förutsättningar att bli fri från ditt missbruk eller hantera det på ett sätt som gör att du kan leva ett drägligt liv.

Barn och familjer

När det gäller barn ska socialtjänsten alltid beakta barnets bästa. Barn har egna rättigheter och deras behov ska tillgodoses oavsett föräldrarnas situation. En skälig levnadsnivå för barn innebär inte bara mat och tak över huvudet utan också möjlighet till lek, fritidsaktiviteter, utbildning och social utveckling.

I praktiken kan detta innebära att barnfamiljer beviljas bistånd till saker som glasögon till barnen, sportaktiviteter, skolresor eller andra utgifter som är vanliga för barn i samhället. Tanken är att barn som lever med ekonomiskt bistånd inte ska sticka ut eller utestängas från det som andra barn deltar i.

Hur bedömningen görs

När du ansöker om bistånd gör socialtjänsten en utredning för att bedöma dina behov. Bedömningen av vad som är skäligt sker i flera steg.

Behovsprövning

Först prövar socialtjänsten om du har ett behov som du inte kan tillgodose själv. De undersöker om du har egna inkomster, tillgångar eller andra möjligheter att lösa situationen utan samhällets hjälp. Bistånd är alltid subsidiärt, vilket innebär att det kommer in först när andra möjligheter är uttömda.

Individuell bedömning

Därefter bedömer socialtjänsten vad just du behöver för att uppnå en skälig levnadsnivå. De tar hänsyn till dina personliga förhållanden, din hälsa, din familjesituation och andra relevanta faktorer. Bedömningen ska vara individuell och utgå från din specifika situation.

Jämförelse med normalitet

Socialtjänsten jämför din situation med vad som är normalt i samhället. Skälig levnadsnivå innebär inte att du ska leva på precis samma sätt som alla andra, men du ska inte heller leva på en nivå som markant avviker från vad som är vanligt. Du ska kunna delta i samhällslivet på ett rimligt sätt.

Resurshänsyn

Slutligen väger socialtjänsten in tillgängliga resurser. Kommunen har inte obegränsade medel och måste prioritera mellan olika behov. I denna avvägning ska dock grundläggande behov alltid tillgodoses. Du har rätt till en skälig nivå även om kommunen har ansträngd ekonomi.

När nivån inte uppfylls

Om du anser att den hjälp du erbjuds inte räcker för att ge dig en skälig levnadsnivå finns det flera saker du kan göra.

Begär skriftligt beslut

Om du får ett muntligt besked om att du inte kan få den hjälp du ansökt om ska du begära ett skriftligt beslut. Socialtjänsten är skyldig att fatta formella beslut om bistånd och att ge dig beslutet skriftligt med en motivering.

Begär omprövning

Om du har nya omständigheter eller information som socialtjänsten inte kände till kan du begära att de omprövar beslutet. Berätta vad som är nytt och varför du anser att bedömningen borde bli annorlunda.

Överklaga till förvaltningsrätten

Du har rätt att överklaga beslut om bistånd till förvaltningsrätten. I överklagandet ska du förklara varför du anser att beslutet är fel och varför den hjälp du beviljats inte räcker för en skälig levnadsnivå. Du kan skicka med underlag som stödjer din sak, som läkarintyg, kvitton eller andra dokument.

Förvaltningsrätten gör en egen bedömning av ditt ärende. Om de anser att socialtjänsten har gjort fel kan de ändra beslutet så att du får mer hjälp.

Anmäl till IVO

Om du anser att socialtjänsten systematiskt brister i att ge dig en skälig levnadsnivå kan du anmäla till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). De utövar tillsyn över socialtjänsten och kan granska om kommunen lever upp till lagens krav.

Vanliga frågor och missförstånd

Det finns en del missförstånd om vad skälig levnadsnivå innebär. Här reder vi ut några vanliga frågor.

Är skälig levnadsnivå samma överallt?

Nej, vad som är skäligt kan variera mellan kommuner och över tid. Boendekostnader skiljer sig markant mellan olika delar av landet, vilket påverkar vad som är en skälig hyra. Socialstyrelsen ger riktlinjer, men varje kommun gör sina egna bedömningar.

Detta kan upplevas som orättvist, och det finns kritik mot att skyddet varierar beroende på var man bor. Men grundprincipen att alla har rätt till en skälig nivå gäller i hela landet.

Har jag rätt till samma standard som innan?

Inte nödvändigtvis. Skälig levnadsnivå är en miniminivå, inte en garanti för att behålla samma levnadsstandard som man hade tidigare. Om du har haft hög inkomst och stor bostad innebär inte bistånd att du har rätt till samma nivå. Däremot ska nivån vara skälig, inte undermålig.

Kan socialtjänsten bestämma hur jag ska leva?

Socialtjänsten kan ställa vissa krav i samband med bistånd, som att du ska söka arbete aktivt eller delta i arbetsmarknadsåtgärder. Men de kan inte detaljstyra ditt liv. Du har rätt till integritet och självbestämmande även om du får ekonomisk hjälp.

Vad händer om jag tackar nej till erbjuden hjälp?

Du har rätt att tacka nej till insatser, men det kan påverka vilken annan hjälp du kan få. Om socialtjänsten erbjuder en bostad som du avvisar utan godtagbara skäl kan de anse att du själv valt att inte lösa ditt boendeproblem. Däremot kan du inte tvingas acceptera vad som helst. Om erbjudandet är orimligt eller olämpligt har du rätt att protestera.

Begreppets begränsningar

Det är viktigt att vara realistisk om vad skälig levnadsnivå innebär. Det är ett juridiskt minimiskydd, inte en väg till ett bekvämt liv. Nivån är avsedd att förhindra misär och utestängning, inte att ge samma levnadsstandard som de flesta i samhället har.

Samtidigt är begreppet en viktig rättighet. Du har rätt att få dina grundläggande behov tillgodosedda, och socialtjänsten kan inte godtyckligt neka dig hjälp. Om du inte når upp till en skälig nivå har du rätt att kräva förändring.

Skälig levnadsnivå är ytterst en fråga om värdighet. Det handlar om att ingen i Sverige ska behöva leva under förhållanden som samhället inte anser acceptabla. Oavsett varför du hamnat i en svår situation har du rätt till hjälp att ta dig ur den, och den hjälpen ska vara tillräcklig för att du ska kunna leva ett drägligt liv.