När du berättar något känsligt för en läkare, kurator, socialsekreterare eller annan personal uppstår ofta frågan om vad som händer med informationen. Kan den spridas vidare? Till vem? Och under vilka omständigheter? Sekretess och tystnadsplikt är centrala principer som ska skydda din integritet, men de är inte absoluta. Det finns situationer där personal både får och måste dela information med andra. Denna artikel förklarar hur regelverket fungerar i praktiken och vad du kan förvänta dig i olika verksamheter.

Grundprincipen om sekretess

Sekretess innebär ett förbud mot att röja uppgifter. Den som arbetar inom verksamheter som hanterar känslig information om enskilda personer är bunden av regler som begränsar möjligheten att föra informationen vidare. Grundtanken är att du ska kunna söka hjälp och berätta om din situation utan att behöva oroa dig för att uppgifterna sprids till obehöriga.

Inom offentlig verksamhet regleras sekretessen i offentlighets- och sekretesslagen. Lagen anger vilka uppgifter som omfattas av sekretess, hur stark sekretessen är och vilka undantag som finns. Inom privat verksamhet gäller tystnadsplikt enligt andra lagar, exempelvis patientsäkerhetslagen för vårdpersonal. I praktiken ger de olika regelverken ett liknande skydd.

Sekretessen gäller för all personal som kommer i kontakt med känsliga uppgifter, inte bara den du pratar direkt med. Läkare, sjuksköterskor, kuratorer, administrativ personal, tolkar och praktikanter omfattas alla av samma regler. Även uppgifter som personal får del av indirekt, exempelvis genom att höra ett samtal eller läsa i en journal, skyddas.

Sekretess inom olika verksamheter

Styrkan på sekretessen varierar mellan olika typer av verksamheter. Generellt gäller att ju känsligare uppgifter det handlar om, desto starkare är skyddet.

Hälso- och sjukvård

Inom hälso- och sjukvården råder stark sekretess för uppgifter om enskildas hälsotillstånd och personliga förhållanden. Huvudregeln är att uppgifter inte får lämnas ut om det inte står klart att det kan ske utan att den enskilde eller någon närstående lider men. Detta brukar kallas omvänt skaderekvisit och innebär att utgångspunkten är sekretess. Uppgifterna får bara lämnas ut om det är uppenbart ofarligt.

Sekretessen gäller för allt som rör din vård: diagnoser, behandlingar, journalanteckningar, provsvar och även det faktum att du överhuvudtaget har sökt vård. Den gäller gentemot alla utomstående, inklusive anhöriga, arbetsgivare, försäkringsbolag och andra myndigheter.

Socialtjänst

Även inom socialtjänsten gäller stark sekretess med omvänt skaderekvisit. Uppgifter om enskildas personliga förhållanden får inte lämnas ut om det inte står klart att det kan ske utan men. Detta omfattar all information som framkommer i kontakten med socialtjänsten, oavsett om det gäller ekonomiskt bistånd, missbruksvård, stöd vid våldsutsatthet eller barnavårdsärenden.

En viktig princip inom socialtjänsten är att sekretess gäller mellan olika verksamhetsgrenar. Information från exempelvis missbruksenheten delas inte automatiskt med enheten för ekonomiskt bistånd, även om båda ligger under samma nämnd. Varje verksamhetsgren gör sin egen sekretessprövning.

Skola och elevhälsa

Inom skolan gäller olika sekretessregler för olika delar av verksamheten. Den undervisande personalen, alltså lärare, omfattas av en relativt svag sekretess. Uppgifter om elevers personliga förhållanden får lämnas ut om det inte kan antas att eleven eller någon närstående lider men. Detta brukar kallas rakt skaderekvisit och innebär att utgångspunkten är offentlighet.

Inom elevhälsans medicinska del, det vill säga hos skolsköterska och skolläkare, gäller däremot samma starka sekretess som i övrig hälso- och sjukvård. Skolpsykolog omfattas också av stark sekretess. För skolkurator gäller en sekretess som är kopplad till socialtjänstens regelverk.

Dessa skillnader innebär att det som du berättar för skolsköterskan har ett starkare skydd än det du berättar för din lärare. Elevhälsans olika professioner kan inte heller fritt dela information med varandra eller med lärare, utan måste pröva sekretessen i varje enskilt fall.

Ideella organisationer

Ideella organisationer som erbjuder stöd och rådgivning omfattas inte av offentlighets- och sekretesslagen på samma sätt som myndigheter. Däremot har seriösa organisationer egna policyer för sekretess och tystnadsplikt. Många stödlinjer erbjuder dessutom fullständig anonymitet, vilket innebär att din identitet inte registreras överhuvudtaget.

Om du är osäker på vilka regler som gäller hos en ideell organisation kan du fråga innan du berättar något känsligt. De flesta organisationer informerar tydligt om hur de hanterar uppgifter.

När personal får dela information

Trots sekretessen finns det situationer där personal får lämna ut information till andra. De vanligaste undantagen handlar om samtycke, nödvändighet för vården och lagstadgade skyldigheter.

Med ditt samtycke

Det vanligaste undantaget är att du själv samtycker till att information delas. Om du ger tillåtelse kan personal dela uppgifter med andra vårdgivare, myndigheter, anhöriga eller andra som du anger. Samtycket ska vara informerat, vilket innebär att du ska veta vilka uppgifter som lämnas ut, till vem och i vilket syfte.

Du bestämmer själv omfattningen av samtycket. Du kan tillåta att viss information delas men inte annan. Du kan tillåta att information delas med en specifik person men inte med andra. Du kan också när som helst återkalla ett samtycke du tidigare har lämnat.

I praktiken är samtycke den vanligaste grunden för informationsdelning. När du remitteras till en specialist förutsätts du samtycka till att relevant information från din journal skickas med. När socialtjänsten behöver inhämta uppgifter från vården ber de dig vanligtvis att skriva under en samtyckesblankett.

Inom samma vårdprocess

Personal som deltar i din vård får ta del av de journaluppgifter som behövs för att ge dig god och säker vård. Detta kallas inre sekretess och innebär att den som behandlar dig får läsa relevant information i din journal utan att du behöver ge särskilt samtycke för varje person.

Denna möjlighet är begränsad till dem som faktiskt deltar i din vård. En läkare på en annan avdelning som inte är involverad i din behandling får inte läsa din journal bara för att den finns tillgänglig i datasystemet. Obefogad åtkomst till journaler är ett brott mot patientsäkerhetslagen och kan leda till arbetsrättsliga och straffrättsliga konsekvenser för den som gör det.

Du har möjlighet att begränsa den inre sekretessen genom att spärra delar av din journal. Då blir dessa uppgifter inte tillgängliga för andra vårdgivare om du inte aktivt häver spärren. Detta kan vara relevant om du vill att viss information, exempelvis om psykiatrisk behandling, inte ska vara synlig när du söker vård för andra besvär.

Mellan myndigheter

Huvudregeln är att sekretessen gäller även mellan olika myndigheter. Det innebär att socialtjänsten inte automatiskt får information från vården och vice versa. Varje myndighet gör sin egen sekretessprövning.

Det finns dock undantag i form av sekretessbrytande bestämmelser som tillåter eller kräver att information delas mellan myndigheter i vissa situationer. Dessa bestämmelser beskrivs närmare i nästa avsnitt.

När personal måste dela information

I vissa situationer är personal skyldig att lämna ut information, även utan ditt samtycke. Dessa skyldigheter är reglerade i lag och går före den normala sekretessen.

Anmälningsskyldighet vid oro för barn

Personal inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, skola och flera andra verksamheter är skyldiga att genast anmäla till socialtjänsten om de får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Denna skyldighet gäller oavsett sekretess och oavsett om föräldern eller barnet samtycker.

Anmälningsskyldigheten är långtgående. Den som är skyldig att anmäla behöver inte vara säker på att barnet far illa, det räcker med misstanke. Anmälan ska göras genast, vilket innebär att personalen inte får avvakta för att se om situationen förbättras. Den som underlåter att anmäla kan i allvarliga fall dömas för tjänstefel.

I praktiken innebär detta att om du berättar för vårdpersonal, skolpersonal eller socialtjänstpersonal om något som tyder på att ett barn riskerar att fara illa kan personalen vara skyldig att anmäla detta till socialtjänsten. Det gäller oavsett om du är föräldern, barnet självt eller någon annan.

Uppgiftsskyldighet vid utredningar

I vissa situationer är myndigheter och vårdgivare skyldiga att lämna uppgifter till andra myndigheter som genomför utredningar. Socialtjänsten har exempelvis rätt att få uppgifter från hälso- och sjukvården om det behövs för en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Försäkringskassan kan begära uppgifter från vården för att bedöma rätten till ersättning.

Dessa uppgiftsskyldigheter är begränsade till de uppgifter som behövs för det specifika ändamålet. Hela din journal lämnas inte ut, utan endast de uppgifter som är relevanta för utredningen.

Uppgifter till polis och åklagare

Hälso- och sjukvården har som huvudregel ingen skyldighet att lämna uppgifter till polisen. Sekretessen gäller även vid misstanke om brott. Det finns dock undantag för vissa allvarliga brott. Uppgifter får lämnas om det rör sig om brott med minimistraff på ett års fängelse, om det behövs för att förhindra ett förestående brott, eller om det gäller vissa brott mot underåriga.

Socialtjänsten har liknande regler. Uppgifter får lämnas till polis och åklagare om det gäller brott med minimistraff på ett års fängelse eller försök till sådant brott.

Nödsituationer

Om det finns fara för någons liv eller allvarlig risk för hälsa kan sekretessen i undantagsfall brytas för att förhindra skada. Detta undantag används restriktivt och kräver att faran är akut och allvarlig. Det kan exempelvis bli aktuellt om någon uttrycker konkreta planer på att skada sig själv eller annan.

Vad du kan påverka

Även om det finns situationer där personal måste dela information har du i de flesta fall stor kontroll över vad som händer med uppgifter om dig.

Bestäm vad du berättar

Du är inte skyldig att berätta allt. Du bestämmer själv vilken information du vill dela med vårdpersonal, socialtjänst eller andra. Om det finns saker du inte vill att personalen ska veta kan du välja att inte berätta dem. Det som inte sägs kan inte heller föras vidare.

Det är dock värt att tänka på att ofullständig information kan påverka möjligheten att få rätt hjälp. Om du undanhåller viktig information från din läkare kan det påverka bedömningen av ditt tillstånd och valet av behandling.

Fråga om sekretessen

Du har rätt att få information om vilka sekretessregler som gäller i den verksamhet där du söker hjälp. Fråga personalen innan du berättar något känsligt. Be dem förklara vad som dokumenteras, vem som kan ta del av informationen och i vilka situationer uppgifter kan lämnas vidare.

Använd samtycket strategiskt

När du blir ombedd att samtycka till att information delas kan du fråga exakt vilka uppgifter det gäller och till vem de ska lämnas. Du kan begränsa samtycket till endast de uppgifter som är nödvändiga. Du kan också villkora samtycket, exempelvis genom att ange att vissa uppgifter inte ska delas.

Spärra journaluppgifter

Inom hälso- och sjukvården har du möjlighet att spärra hela eller delar av din journal så att den inte blir tillgänglig för andra vårdgivare via sammanhållen journalföring. Om du har uppgifter som du absolut inte vill ska spridas kan en spärr vara ett sätt att skydda dem.

Tänk på att en spärr kan påverka möjligheten för vårdpersonal att ge dig säker vård, eftersom de då saknar viktig information om din sjukdomshistorik. Fundera på vad som är viktigast i din situation.

Begär registerutdrag

Du har rätt att få veta vilka personuppgifter som finns registrerade om dig. Inom vården kan du begära att få läsa din journal. Hos andra myndigheter kan du begära ett registerutdrag. Genom att ta del av vad som finns dokumenterat kan du kontrollera att uppgifterna är korrekta och att ingenting olämpligt har registrerats.

Du har också rätt att få veta vem som har tagit del av din journal. I loggarna framgår vilken personal som har läst dina uppgifter och när. Om du misstänker att någon obehörig har läst din journal kan du begära att få se loggen.

Om något går fel

Om du upplever att personal har brutit mot sekretessen eller delat information på ett sätt som du inte har samtyckt till har du möjlighet att agera.

Börja med att ta upp frågan med den verksamhet där du anser att överträdelsen skett. Beskriv vad som hänt och be om en förklaring. Ibland kan det röra sig om missförstånd eller misstag som kan redas ut.

Om du inte är nöjd med svaret kan du anmäla till tillsynsmyndigheten. För hälso- och sjukvård anmäler du till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). För socialtjänst anmäler du också till IVO. För skolor anmäler du till Skolinspektionen.

Om du anser att ett brott har begåtts kan du göra en polisanmälan. Att röja sekretessbelagda uppgifter kan vara straffbart som brott mot tystnadsplikt. Om du har lidit skada på grund av att uppgifter spridits kan du också ha rätt till skadestånd.

Det viktigaste att komma ihåg är att sekretessen finns för att skydda dig. De flesta yrkesverksamma tar sekretessen på stort allvar och är noga med att inte sprida information i onödan. Men du har rätt att veta hur dina uppgifter hanteras och att agera om något går fel.