Många barn i Sverige växer upp i familjer där en eller båda föräldrarna har problem med missbruk, psykisk ohälsa eller där det förekommer våld. Uppskattningsvis lever flera hundra tusen barn i sådana situationer, och forskning visar att dessa barn löper ökad risk för egen ohälsa både under uppväxten och senare i livet. Samtidigt finns det tydliga rättigheter som ska skydda dessa barn och ge dem stöd. Denna artikel går igenom vad barn har rätt till enligt lag, vilka verksamheter som har ansvar att hjälpa och hur barn och unga själva kan söka stöd.

Barns rättigheter enligt lag

Barns rättigheter i Sverige skyddas av flera olika lagar som tillsammans bildar ett skyddsnät. Sedan 2020 är FN:s barnkonvention svensk lag, vilket har stärkt barns rättsliga ställning ytterligare.

Barnkonventionen

Barnkonventionen innehåller 54 artiklar som fastställer barns mänskliga rättigheter. Några av de mest centrala principerna är barnets rätt till liv och utveckling, rätten att komma till tals i frågor som rör barnet, samt principen om barnets bästa. Artikel 19 fastslår specifikt att barn har rätt att skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling.

Att barnkonventionen blivit svensk lag innebär att domstolar och myndigheter är skyldiga att beakta barnets rättigheter i alla beslut som rör barn. Det betyder också att barn och deras företrädare kan åberopa konventionens bestämmelser direkt i rättsliga processer.

Socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen innehåller bestämmelser som specifikt rör barn i utsatta situationer. Lagen slår fast att socialnämnden särskilt ska uppmärksamma och erbjuda stöd till barn som lever med föräldrar som har missbruksproblem, psykisk ohälsa eller som utsätts för våld i familjen. Denna formulering är viktig eftersom den innebär att socialtjänsten har ett uttryckligt ansvar att aktivt söka upp och erbjuda hjälp till dessa barngrupper.

Lagen fastställer också att barnets bästa ska vara avgörande vid alla beslut som rör insatser för barn. När det finns en konflikt mellan barnets behov och föräldrarnas önskemål ska barnets bästa väga tyngst. Barn har dessutom rätt att få relevant information och att komma till tals, anpassat efter ålder och mognad.

Hälso- och sjukvårdslagen

Sedan 2010 finns en bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen som anger att hälso- och sjukvården särskilt ska beakta barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har en psykisk störning, en allvarlig fysisk sjukdom, ett missbruk av alkohol eller annat beroendeframkallande medel, eller oväntat avlider. Detta innebär att vårdpersonal har skyldighet att uppmärksamma barn som anhöriga och se till att de får det stöd de behöver.

Vilket stöd har barn rätt till?

Rättigheterna i lagstiftningen omsätts i praktiken genom olika former av stöd som samhället ska erbjuda. Barn som lever i utsatta hemsituationer har rätt till hjälp från flera olika håll.

Stöd från socialtjänsten

Socialtjänsten är den myndighet som har huvudansvaret för att barn i utsatta situationer får hjälp. Det stöd som kan erbjudas varierar beroende på barnets och familjens behov. Vanliga insatser inkluderar samtalsstöd för barnet enskilt, familjebehandling, kontaktperson eller kontaktfamilj som ger barnet en trygg vuxenrelation utanför hemmet, samt stödgrupper där barn får träffa andra i liknande situation.

Om situationen i hemmet är så allvarlig att barnet inte kan bo kvar kan socialtjänsten besluta om placering i familjehem eller på institution. Ett sådant beslut fattas antingen i samförstånd med föräldrarna enligt socialtjänstlagen eller, om föräldrarna motsätter sig det, genom tvångslagstiftningen i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Stöd från hälso- och sjukvården

Barn som påverkas av föräldrars ohälsa har rätt till stöd från vården. Detta kan ske genom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) om barnet utvecklat egen psykisk ohälsa, eller genom att den verksamhet som behandlar föräldern erbjuder barnsamtal eller familjesamtal. Många vuxenpsykiatriska mottagningar och beroendemottagningar har idag särskilda barnombud eller barnsamordnare som ansvarar för att barnens behov uppmärksammas.

Första linjens psykiatri, som ofta finns på vårdcentraler eller ungdomsmottagningar, kan också erbjuda samtalsstöd till barn och unga som mår dåligt på grund av situationen hemma. Dit kan barn vända sig utan att föräldrarna behöver vara involverade.

Stöd från skolan

Skolan spelar en viktig roll för barn i utsatta situationer, både som en trygg vardag och som en plats där vuxna kan uppmärksamma att ett barn behöver hjälp. Elevhälsan, som inkluderar skolsköterska, skolkurator, skolpsykolog och specialpedagog, ska finnas tillgänglig för alla elever och kan erbjuda samtal och stöd.

Barn som lever i svåra hemsituationer kan också ha rätt till särskilda anpassningar i skolan om deras situation påverkar möjligheten att klara skolarbetet. Det kan handla om extra stöd i undervisningen, anpassade krav eller flexibilitet kring närvaro under perioder då situationen hemma är särskilt svår.

Stöd från ideella organisationer

Utöver samhällets insatser finns ideella organisationer som erbjuder stöd specifikt till barn som växer upp med våld, missbruk eller psykisk ohälsa i familjen. Organisationer som Bris, Maskrosbarn, Trygga Barnen och lokala stödgrupper erbjuder samtalsgrupper, läger, mentorsprogram och individuellt stöd. En fördel med dessa verksamheter är att barn ofta kan delta utan att föräldrarna är involverade och att stödet är kostnadsfritt.

Barns rätt att komma till tals

En central rättighet för barn är rätten att bli hörd och få uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem. Denna rätt gäller oavsett barnets ålder, även om hur åsikterna inhämtas och vilken vikt de tillmäts ska anpassas efter barnets mognad.

I praktiken innebär detta att socialtjänsten ska samtala med barnet när de utreder ett barns situation. Barnet ska få information om vad som händer och varför, och barnets egna upplevelser och önskemål ska dokumenteras och beaktas i beslutet. Samma princip gäller i vårdnadsutredningar, i vården och i andra sammanhang där beslut fattas som påverkar barnet.

Rätten att komma till tals betyder dock inte att barnet bär ansvar för vilka beslut som fattas. Det är alltid vuxnas ansvar att fatta beslut om barns bästa, men beslutet ska vara informerat av barnets perspektiv. Ett barn ska aldrig behöva känna att det är deras fel om familjen får eller inte får hjälp.

Hur barn kan söka hjälp själva

Barn är inte beroende av att vuxna tar initiativ för att få hjälp. Det finns flera vägar för barn att själva söka stöd, även utan föräldrarnas vetskap eller samtycke.

Prata med en vuxen

Det enklaste sättet för ett barn att få hjälp är ofta att berätta för en vuxen som barnet litar på. Det kan vara en släkting, en lärare, en idrottstränare eller en kompisförälder. Vuxna som får veta att ett barn far illa har ett moraliskt ansvar att agera, och yrkesverksamma inom skola, vård och fritidsverksamhet har dessutom lagstadgad skyldighet att anmäla oro till socialtjänsten.

Kontakta socialtjänsten direkt

Barn kan själva kontakta socialtjänsten och berätta om sin situation. Socialtjänsten är skyldig att ta emot och utreda information som tyder på att ett barn behöver skydd eller stöd, oavsett vem som lämnar informationen. Ett barn som kontaktar socialtjänsten ska bemötas med respekt och få information om vad som händer härnäst.

Ringa eller chatta med stödlinjer

Stödlinjer som Bris (116 111) är tillgängliga för barn som vill prata om sin situation anonymt. Där kan barn få prata med en vuxen om hur de har det, få hjälp att sortera sina tankar och få information om vilka möjligheter som finns att få mer stöd. Samtalet dokumenteras inte på ett sätt som kan spåras till barnet.

Söka vård

Ungdomar kan från omkring 12 års ålder själva söka viss vård utan föräldrars samtycke, beroende på vårdbehovets art och barnets mognad. Ungdomsmottagningar tar emot unga upp till omkring 25 år och erbjuder samtal om psykisk hälsa utan kostnad. Dit kan man vända sig utan att föräldrarna vet om det.

Om ett barn inte vill ha hjälp

Ibland är situationen den omvända: vuxna ser att ett barn far illa, men barnet självt vill inte ha hjälp eller vill inte att föräldrarna ska få veta att barnet pratat med någon. Detta är en svår situation som kräver lyhördhet.

Barns rätt till integritet och självbestämmande måste vägas mot rätten till skydd. Som huvudregel ska vuxna respektera barns önskemål, men om ett barn befinner sig i en situation som innebär allvarlig risk för dess hälsa eller utveckling har vuxna skyldighet att agera även mot barnets vilja. I sådana fall är det viktigt att vara ärlig mot barnet om vad som kommer att hända och varför, och att fortsätta lyssna på barnets perspektiv även när beslut fattas som barnet inte håller med om.

För barn som är ambivalenta till att ta emot hjälp kan det vara värdefullt att börja med lågtröskelalternativ som anonyma stödlinjer eller samtal med skolkuratorn. Att få berätta i sin egen takt och behålla viss kontroll över processen kan göra det lättare att så småningom ta emot mer omfattande stöd.

Vad som händer när samhället ingriper

Många barn och föräldrar är oroliga för vad som händer om socialtjänsten blir involverad. Det är viktigt att förstå att socialtjänstens uppdrag i första hand är att erbjuda stöd, inte att splittra familjer.

När socialtjänsten får information om att ett barn kan behöva skydd eller stöd görs först en förhandsbedömning för att avgöra om en utredning ska inledas. Om utredning inleds innebär det att socialtjänsten samlar information genom samtal med barnet, föräldrarna och ibland andra som känner familjen. Syftet är att förstå barnets situation och behov.

De allra flesta utredningar leder antingen till att familjen erbjuds frivilliga stödinsatser eller till att ingen insats bedöms behövas. Endast i en liten andel av fallen, där barnets hälsa eller utveckling bedöms vara i allvarlig fara och föräldrarna inte samtycker till nödvändigt stöd, blir tvångsvård aktuellt. Även då är målet att barnet ska kunna återvända hem när situationen förbättrats.

Oavsett utfallet har barnet rätt att få information om vad som händer och varför, att komma till tals under hela processen och att få fortsatt kontakt med viktiga personer i sitt liv så långt det är möjligt och förenligt med barnets bästa.