Om du har problem med alkohol, narkotika, läkemedel, spel eller annat beroende har samhället ett ansvar att hjälpa dig. Socialtjänsten spelar en central roll i detta stöd och har enligt lag skyldighet att erbjuda hjälp till personer med missbruksproblematik. Men vad innebär detta ansvar egentligen? Vilka insatser kan du få? Och vad kan du göra om hjälpen uteblir? Denna artikel går igenom socialtjänstens skyldigheter och dina rättigheter när du söker hjälp för beroende eller missbruk.

Socialtjänstens lagstadgade ansvar

Socialtjänstens ansvar för personer med missbruksproblem är tydligt reglerat i lag. Det handlar inte om välvilja eller prioriteringar utan om skyldigheter som kommunen måste uppfylla.

Ansvar enligt socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen anger att socialnämnden aktivt ska arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Lagen anger också att socialnämnden ska erbjuda hjälp och stöd till den som har missbruksproblem, och att insatserna ska vara av god kvalitet och anpassade efter den enskildes behov.

En viktig formulering i lagen är att socialnämnden ska sörja för att den enskilde får den hjälp och vård som behövs för att komma ifrån missbruket. Detta innebär att socialtjänstens ansvar sträcker sig längre än att bara erbjuda något stöd. De ska se till att du får den hjälp du faktiskt behöver för att kunna förändra din situation.

Aktivt uppsökande arbete

Socialtjänsten ska inte bara sitta och vänta på att människor ska söka hjälp. Lagen anger att socialnämnden ska arbeta uppsökande för att nå personer som behöver stöd. Detta är särskilt viktigt vid missbruksproblematik, eftersom många som har beroende inte själva söker hjälp förrän situationen blivit mycket allvarlig.

I praktiken kan uppsökande arbete innebära att socialtjänsten har personal som rör sig på platser där personer med missbruk vistas, att de samverkar med andra aktörer som polis och sjukvård för att nå personer i behov, och att de följer upp när någon har avbrutit kontakt.

Samverkan med hälso- och sjukvården

Missbruk och beroende är både medicinska och sociala problem. Därför ska socialtjänsten samverka med hälso- och sjukvården för att du ska få en sammanhållen hjälp. Regionen ansvarar för medicinsk behandling som abstinensbehandling och läkemedelsassisterad behandling, medan kommunen ansvarar för sociala insatser som boende, sysselsättning och psykosocialt stöd.

Om du har behov av insatser från båda huvudmännen har du rätt till en samordnad individuell plan som klargör vem som gör vad.

Vilka insatser kan du få?

Socialtjänsten har en verktygslåda med olika insatser som kan anpassas efter dina behov. Vilka insatser som är aktuella beror på din situation, hur allvarligt missbruket är och vad du själv vill ha hjälp med.

Rådgivning och motiverande samtal

Ett första steg kan vara rådgivning och motiverande samtal. Det är en insats där du träffar en handläggare eller behandlare för samtal om din situation, dina mål och vad som skulle kunna hjälpa dig. Syftet kan vara att stärka din motivation till förändring, att kartlägga dina behov eller att hitta rätt väg framåt.

Motiverande samtal är en evidensbaserad metod som används för att hjälpa personer att hitta sin egen motivation till förändring. Det handlar inte om att någon ska tala om för dig vad du ska göra, utan om att utforska dina egna tankar och mål.

Öppenvårdsbehandling

Öppenvårdsbehandling innebär att du får behandling samtidigt som du bor kvar hemma. Det kan handla om regelbundna samtal med en behandlare, gruppbehandling tillsammans med andra i liknande situation, strukturerade behandlingsprogram som bygger på kognitiv beteendeterapi eller tolvstegsmetoden, samt återfallsprevention som hjälper dig att hantera risksituationer.

Öppenvård kan passa dig som har ett socialt nätverk och en någorlunda stabil livssituation, eller som ett steg efter mer intensiv behandling.

Behandlingshem

Om du behöver komma bort från din vanliga miljö för att kunna fokusera på din återhämtning kan behandlingshem vara aktuellt. Där bor du under en period, ofta några månader, och deltar i ett strukturerat behandlingsprogram.

Behandlingshem kan vara lämpligt om du har ett allvarligt missbruk som är svårt att bryta i din hemmiljö, om du saknar stabilt boende, om du har återfallit trots öppenvårdsbehandling, eller om du behöver avstånd från destruktiva relationer eller miljöer.

Det finns olika typer av behandlingshem med olika inriktningar. Vissa fokuserar på specifika substanser, andra på specifika metoder. Du har rätt att vara delaktig i valet av behandlingshem och att få information om vilka alternativ som finns.

Stödboende och boende med särskild service

Om du behöver stöd för att klara av ett boende kan socialtjänsten erbjuda stödboende eller boende med särskild service. Där finns personal som kan hjälpa dig med vardagen och ge dig stöd i din återhämtning.

Stödboende kan vara ett steg mellan behandlingshem och eget boende, eller ett alternativ för dig som behöver långvarigt stöd för att klara att bo.

Eftervård

Eftervård är det stöd du får efter att du har genomgått behandling. Forskning visar att eftervård är avgörande för att behandlingsresultat ska hålla i sig. Utan uppföljning och fortsatt stöd är risken för återfall stor.

Eftervård kan innebära fortsatta samtal med behandlare, deltagande i stödgrupper, hjälp med boende och sysselsättning, samt kontakt med självhjälpsgrupper som Anonyma Alkoholister eller Anonyma Narkomaner.

Du har rätt att begära eftervård som en del av din behandlingsplan. Socialtjänsten ska inte släppa dig så fort en behandlingsperiod är avslutad.

Insatser för anhöriga

Missbruk påverkar inte bara den som har beroendet utan också anhöriga. Socialtjänsten har ansvar att erbjuda stöd även till familjemedlemmar och andra närstående. Det kan handla om samtal, stödgrupper eller familjebehandling.

Om du har barn ska socialtjänsten särskilt uppmärksamma deras behov av stöd och information.

Hur processen fungerar

Om du vill ha hjälp från socialtjänsten för din missbruksproblematik finns det en process som du går igenom.

Att söka hjälp

Du kan kontakta socialtjänsten i din kommun och berätta att du vill ha hjälp. Många kommuner har särskilda beroendeenheter eller missbruksenheter som tar emot dessa ärenden. Du kan ringa, besöka deras kontor eller i vissa kommuner ansöka via e-tjänst.

Du kan också komma i kontakt med socialtjänsten genom andra vägar. Sjukvården kan förmedla kontakt om du söker vård för ditt missbruk. Polisen kan informera socialtjänsten om du gripits i samband med droginnehav eller rattfylleri. Anhöriga eller andra kan göra en orosanmälan.

Utredning

När du ansöker om hjälp ska socialtjänsten utreda din situation och dina behov. Utredningen omfattar normalt samtal där du får berätta om ditt missbruk, din livssituation och vad du vill ha hjälp med. Kartläggning av missbrukets omfattning, hur länge det pågått och vilka konsekvenser det har fått ingår också. Bedömning av dina resurser och ditt nätverk görs, liksom en analys av vilka insatser som skulle kunna hjälpa dig.

Du har rätt att vara delaktig i utredningen och att framföra dina synpunkter på vilken hjälp du behöver.

Beslut om insatser

Efter utredningen fattar socialtjänsten beslut om vilka insatser du ska beviljas. Beslutet ska vara skriftligt och innehålla en motivering. Om du inte är nöjd med beslutet har du rätt att överklaga till förvaltningsrätten.

Om du beviljas insatser ska en genomförandeplan upprättas som beskriver hur insatserna ska genomföras och vad målet är.

Uppföljning

Socialtjänsten ska följa upp de insatser du får för att se om de fungerar och om något behöver ändras. Du har rätt att begära uppföljningssamtal om du upplever att insatserna inte hjälper.

Frivillighet och tvångsvård

En grundläggande princip i socialtjänstlagen är att insatser ska bygga på frivillighet. Du har rätt att tacka ja eller nej till den hjälp som erbjuds. Socialtjänsten kan inte tvinga dig att genomgå behandling mot din vilja.

När frivillighet gäller

I de allra flesta fall är all kontakt med socialtjänsten frivillig. Du bestämmer själv om du vill söka hjälp, vilken hjälp du vill ta emot och när du vill avsluta. Socialtjänsten kan informera dig om konsekvenser av att avstå hjälp, men de kan inte tvinga dig.

Frivillighet innebär också att du har rätt att vara delaktig i att utforma den hjälp du får. Insatserna ska så långt som möjligt anpassas efter dina önskemål och dina mål.

Tvångsvård enligt LVM

Det finns ett undantag från frivillighetsprincipen. Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, förkortad LVM, gör det möjligt att under vissa omständigheter ge vård mot personens vilja.

Tvångsvård kan bli aktuellt om du till följd av ett fortgående missbruk utsätter din fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra ditt liv, eller kan befaras komma att allvarligt skada dig själv eller någon närstående.

För att tvångsvård ska kunna beslutas krävs också att vård inte kan ges på frivillig väg. Socialtjänsten ska först försöka motivera dig till frivillig behandling. Tvångsvård är en sista utväg.

Hur tvångsvård beslutas

Beslut om tvångsvård fattas av förvaltningsrätten efter ansökan från socialtjänsten. Du har rätt till ett juridiskt ombud som bekostas av staten och som företräder dig i processen. Du har också rätt att överklaga beslutet.

Tvångsvård får pågå i högst sex månader och ska avslutas så snart den inte längre är nödvändig. Målet är alltid att vården ska övergå till frivilliga insatser.

Om socialtjänsten inte hjälper

Om du upplever att socialtjänsten inte tar sitt ansvar finns det flera saker du kan göra.

Begär skriftligt beslut

Om socialtjänsten säger nej till den hjälp du ansöker om ska du begära ett skriftligt beslut med motivering. Du har rätt till ett formellt beslut som du kan överklaga.

Överklaga till förvaltningsrätten

Om du får avslag på din ansökan kan du överklaga till förvaltningsrätten. I överklagandet förklarar du varför du anser att beslutet är fel och vilken hjälp du behöver. Förvaltningsrätten gör en egen bedömning av ditt ärende.

Påtala brister

Om du upplever att socialtjänsten inte utreder ditt ärende ordentligt, inte följer upp insatser eller på annat sätt brister i sitt arbete kan du påtala det för verksamhetschefen eller socialnämnden.

Anmäl till IVO

Om du anser att socialtjänsten allvarligt brister i sitt ansvar kan du anmäla till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). De utövar tillsyn över socialtjänsten och kan granska om kommunen uppfyller lagens krav.

Sök hjälp på annat håll

Parallellt med att du försöker få hjälp från socialtjänsten kan du söka hjälp på andra håll. Hälso- och sjukvården kan erbjuda medicinsk behandling för missbruk. Ideella organisationer som Stadsmissionen, Frälsningsarmén och brukarorganisationer kan erbjuda stöd. Självhjälpsgrupper som Anonyma Alkoholister och Anonyma Narkomaner finns i de flesta städer.

Dina rättigheter i korthet

Du har rätt att söka hjälp för missbruk och beroende utan att bli dömd eller skuldbelagd. Missbruk är ett hälsoproblem, inte ett moraliskt misslyckande, och du har samma rätt till hjälp som vid andra hälsoproblem.

Du har rätt till en individuell bedömning av dina behov. Det finns inga standardlösningar som passar alla. Socialtjänsten ska utreda vad just du behöver och anpassa insatserna efter det.

Du har rätt att vara delaktig i beslut om din vård och behandling. Dina önskemål och mål ska beaktas, och insatserna ska utformas i samråd med dig.

Du har rätt till insatser av god kvalitet. Socialtjänsten ska erbjuda behandling som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, inte godtyckliga insatser utan evidens.

Du har rätt till uppföljning och eftervård. Behandling är inte en engångshändelse utan en process, och socialtjänsten ska stötta dig även efter avslutad behandling.

Du har rätt att återkomma om du får återfall. Återfall är vanligt vid beroende och innebär inte att du har förverkat din rätt till hjälp. Du kan söka hjälp igen och ska bemötas med samma respekt som första gången.

Att söka hjälp för missbruk är ett modigt steg. Socialtjänsten har ett tydligt ansvar att möta dig med respekt och erbjuda den hjälp du behöver. Om de inte gör det har du rätt att kräva mer.