När en man berättar att han blir utsatt för våld i en nära relation kräver det ett särskilt varsamt och empatiskt bemötande. Många män som lever med våld känner skam, rädsla för att inte bli trodda, eller oro för att förlora sina barn eller sin sociala ställning. Forskning visar att dessa faktorer ofta hindrar män från att söka hjälp – vilket kan leda till långvarig psykisk och fysisk ohälsa (Douglas & Hines, 2011; Addis & Mahalik, 2003).

Din uppgift som samtalspartner är att skapa trygghet, lyssna utan att ifrågasätta och visa att våld mot män tas på lika stort allvar som våld mot kvinnor. Samtalet kan vara ett första steg mot att bryta isoleringen och få professionellt stöd.

Att våga lyssna utan fördomar

Att en man berättar att han blir slagen, hotad eller psykiskt nedbruten går emot många sociala normer kring manlighet. Män kan därför uttrycka sitt lidande indirekt – genom att prata om “konflikter hemma”, “att det spårar ur ibland” eller “att hon blir arg och jag vet inte hur jag ska hantera det”.

Det viktigaste i början är att inte ifrågasätta, tolka eller förringa det som berättas. Män som möter misstro eller skämt om sin situation löper större risk att dra sig undan igen (NCK, 2024).

Du kan börja med att säga:

• “Tack för att du berättar det här, det är viktigt och modigt.”
• “Ingen förtjänar att bli behandlad på det sättet.”
• “Det du beskriver låter allvarligt, och det finns hjälp att få.”

Att bekräfta att det han berättar räknas som våld kan ge lättnad och legitimitet åt upplevelsen.

Att hjälpa honom sätta ord på vad som händer

Män som lever med våld kan ha svårt att definiera det som övergrepp – särskilt vid psykiskt eller ekonomiskt våld. De kan istället beskriva sig själva som dåliga partners eller som ansvariga för situationen.

Genom att varsamt sätta ord på vad som händer kan du hjälpa till att tydliggöra att ansvaret ligger hos förövaren.

Du kan fråga:

• “Har du någon gång känt dig rädd hemma?”
• “Vad händer när det blir som värst?”
• “Har hon hotat dig, kontrollerat dig eller hindrat dig från att träffa vänner eller familj?”

Enligt Folkhälsomyndigheten (2023) omfattar våld i nära relationer inte bara fysiska handlingar utan också psykiskt, sexuellt, ekonomiskt och latent våld – till exempel hot, isolering, förnedring eller kontroll.

Att bemöta skam och självanklagelser

Skam är ofta ett stort hinder för att söka hjälp. Många män tror att de borde kunna “stå upp för sig själva” eller att det inte räknas som våld om de inte försvarar sig. Den bilden förstärks av samhälleliga normer om manlighet (Addis & Mahalik, 2003).

Du kan minska skammen genom att markera att våld aldrig är acceptabelt – oavsett kön:

“Det du beskriver är våld. Det är inte ditt fel, och det är inte något du ska behöva leva med.”

Att normalisera hjälp­sökandet är också viktigt:

“Fler män än man tror hamnar i liknande situationer, och det finns professionell hjälp för det här.”

Att höra att man inte är ensam kan vara avgörande för att våga söka stöd.

Att bedöma risk och trygghet

Om mannen beskriver situationer där han eller barn riskerar att skadas, behöver fokus snabbt flyttas till säkerhet. Fråga konkret men lugnt:

• “Känner du dig trygg hemma just nu?”
• “Finns det tillfällen då du tror att hon skulle kunna skada dig eller barnen?”
• “Har du någonstans du kan ta vägen om du behöver lämna hemmet?”

Vid tecken på akut fara ska du uppmuntra till att ringa 112, eller själv hjälpa till att göra det. Du kan också kontakta socialjouren för råd om skydd och boende, även anonymt.

Enligt WHO (2023) är det avgörande att hjälpa den utsatta att planera för säkerhet, även om han inte är redo att lämna relationen direkt.

Att ge information om stöd och hjälp

Många män känner inte till att det finns stödinsatser för dem. Att du har fakta och kontaktvägar redo kan göra stor skillnad.

Nationellt centrum för kvinnofrid (2024) rekommenderar följande resurser:

• Våldspreventionslinjen (020-555 666) – för personer som utsätter eller oroar sig för våld, men även för utsatta män som behöver råd.
• Roks stödlinje för män – information och stöd för män som upplever våld i nära relationer.
• Socialtjänsten – erbjuder skydd, boende och stödsamtal oavsett kön.
• 1177 Vårdguiden – vägledning till psykologisk hjälp eller vårdcentral.
• Jourhavande medmänniska (08-702 16 80) – för samtal under kvällar och nätter.

Uppmuntra mannen att ta kontakt, men tvinga inte fram ett beslut. Du kan erbjuda att vara med när han ringer eller att hjälpa honom hitta rätt kontakt.

Att förstå varför det är svårt att lämna

Det är vanligt att människor – oavsett kön – stannar i destruktiva relationer. Känslomässiga band, hopp om förändring, barn, ekonomi och skuld gör det svårt att bryta upp (Roks, 2023).

För män tillkommer ofta rädslan att inte bli trodda eller att själva bli anklagade för våld. Douglas och Hines (2011) visar att män som sökt hjälp ofta bemötts med skepsis eller blivit hänvisade till generella socialtjänstinsatser som inte varit anpassade för deras behov.

Visa förståelse för ambivalensen:

“Det är inte konstigt att det känns svårt att lämna. Det viktiga är att du inte är ensam i det här och att du får stöd, oavsett vilket beslut du tar just nu.”

Att visa tålamod och respekt för mannens tempo ökar sannolikheten att han fortsätter prata.

Att ta hand om dig själv som lyssnar

Att höra om våld kan väcka starka känslor även hos dig som lyssnar. Kanske känner du frustration, maktlöshet eller oro. Det är viktigt att du själv har någon att prata med – en kollega, handledare eller vän.

Att kunna hålla sig lugn och trygg i samtalet hjälper också den utsatta att känna sig mindre ensam.

Sammanfattning

När en man berättar att han är utsatt för våld i en nära relation är det avgörande att du lyssnar utan att ifrågasätta, bekräftar hans upplevelse och tydligt markerar att våld aldrig är acceptabelt. Hjälp honom att identifiera trygghet, ge information om professionellt stöd och uppmuntra till kontakt med hjälpinstanser.

Din respektfulla närvaro kan vara skillnaden mellan fortsatt tystnad och första steget mot frihet och säkerhet.