När du försöker stödja någon som mår dåligt kan det hända att personen reagerar med ilska eller börjar dra sig undan. Detta kan kännas förvirrande, frustrerande och till och med sårande – särskilt när du bara vill hjälpa. Men dessa reaktioner är oftast inte riktade mot dig personligen. De är snarare uttryck för den inre kamp personen genomgår. Att förstå varför ilska och tillbakadragande uppstår, och hur du kan bemöta dem, är avgörande för att kunna erbjuda genuint stöd.

Varför människor reagerar med ilska

Ilska som skyddsmekanism

Inom psykologin betraktas ilska ofta som en sekundär emotion – det vill säga en känsla som uppstår som reaktion på andra, mer sårbara känslor (Manhattan CBT, 2024). Under ytan av ilska döljer sig ofta känslor som rädsla, sorg, skam, besvikelse eller hjälplöshet. Ilska kan fungera som ett skydd mot dessa mer sårbara känslor eftersom den ger en känsla av kontroll och kraft i situationer där personen annars känner sig maktlös.

Psykologen Daniel Goleman har beskrivit emotioner som "impulser att agera, de omedelbara planer för att hantera livet som evolutionen har inpräntat i oss" (Swerdloff, 2025). Ilska är en del av detta system – den signalerar att något viktigt är hotat och mobiliserar energi för handling. Men i situationer av psykisk ohälsa kan ilskan bli oproportionerlig eller felinriktad, och riktas mot de personer som faktiskt försöker hjälpa.

Isbergsmetaforen

Ett användbart sätt att förstå ilska är genom "isbergsmetaforen" (Choosing Therapy, 2025). Precis som ett isberg visar ilska ofta bara en liten del av vad som pågår – den synliga toppen. Under ytan finns primära känslor som rädsla för övergivenhet, sorg över förluster, skam över sin situation, frustration över oförmåga att hantera livet, eller känsla av att vara missförstådd. När du möter någons ilska kan det vara hjälpsamt att fråga dig själv: vad kan ligga under ytan?

Ilska i kris

American Association for Emergency Psychiatry beskriver olika typer av ilskeuttryck i krissituationer (Richmond et al., 2012). En vanlig form uppstår när personen känt sig kränkt, förödmjukad eller sviken – de är arga och försöker återställa sin självkänsla och integritet. Denna typ av ilska identifieras ofta genom att personen berättar vad som gjort dem arga. I dessa fall handlar nedtrappning om att skapa förutsättningar för personen att bli hörd och få sina känslor validerade.

Varför människor drar sig undan

Social tillbakadragande och psykisk ohälsa

Forskning visar att social tillbakadragande är starkt kopplat till depression och ångest (BMC Psychiatry, 2025). Omkring 60 procent av personer med egentlig depression upplever social tillbakadragande som ett symptom (Mission Connection Healthcare, 2025). Depression dränerar energi, skapar känslor av hopplöshet och kan göra att aktiviteter som tidigare var meningsfulla känns tomma. För många blir det enklare att dra sig tillbaka än att möta vardagens krav eller sociala interaktioner.

Tillbakadragande kan också vara en form av copingstrategi – ett sätt att skydda sig från den emotionella börda som sociala interaktioner kan innebära när man redan är överväldigad (Frontiers in Psychiatry, 2025). Tyvärr tenderar isolering att förvärra psykisk ohälsa snarare än att lindra den, vilket skapar en negativ spiral.

När tillbakadragande handlar om trauma

För personer som upplevt trauma kan tillbakadragande vara särskilt uttalat. Hjärnans alarmsystem blir hypervigilant och skannar ständigt efter potentiella hot (Rego Park Counseling, 2025). Att hålla andra på avstånd kan upplevas som ett sätt att skydda sig själv från ytterligare emotionell smärta. Vanliga orsaker till att personer med trauma drar sig undan inkluderar rädsla för närhet och sårbarhet, svårigheter att hantera känslor och risk för utbrott, undvikande av situationer som kan trigga traumatiska minnen, känsla av att vara en börda för andra, samt svårigheter att lita på andra efter kränkningar.

Hur du bemöter ilska

Håll dig lugn

Det viktigaste första steget när du möter någons ilska är att själv förbli lugn. Forskning om nedtrappningstekniker betonar att din egen känslomässiga reglering är avgörande för att kunna hjälpa någon annan att reglera sina känslor (BMC Psychiatry, 2024). Om du reagerar med egen ilska eller försvar riskerar situationen att eskalera. Ta ett djupt andetag, påminn dig om att ilskan sannolikt inte handlar om dig, och försök behålla ett lugnt tonfall och öppet kroppsspråk.

Validera utan att nödvändigtvis hålla med

Att validera någons ilska betyder inte att du håller med om allt de säger eller godkänner destruktivt beteende. Det handlar om att erkänna att deras känslor är verkliga och förståeliga. Richmond och kollegor (2012) beskriver att när en person är arg för att de känner sig kränkta eller orättvist behandlade, är det första steget att i princip hålla med om att deras ilska är berättigad.

Du kan säga saker som "jag hör att du är väldigt upprörd, och jag förstår att det här känns orättvist" eller "det låter som att du har gått igenom något verkligt svårt, och det är inte konstigt att du är arg". Dessa uttalanden validerar känslan utan att du nödvändigtvis tar ställning till sakfrågan.

Lyssna mer än du pratar

När någon är arg finns ofta ett starkt behov av att bli hörd. Paliotta (i Connecticut Women's Consortium, u.å.) beskriver att en av de viktigaste principerna för nedtrappning är att lyssna noga på vad personen säger, ställa öppna frågor och fortsätta erbjuda stöd. Motså impulsen att försvara dig, förklara eller erbjuda lösningar. Ibland är det mest kraftfulla du kan göra att helt enkelt lyssna och visa att du försöker förstå.

Sätt gränser vid behov

Om ilskan tar sig uttryck som blir hotfull eller kränkande har du rätt att sätta gränser. Du kan säga något som "jag vill verkligen hjälpa dig, men jag kan inte göra det om du skriker åt mig. Kan vi ta en paus och fortsätta prata när vi båda är lugnare?" Det är möjligt att vara varm och stödjande samtidigt som du är tydlig med att du inte accepterar att bli behandlad respektlöst.

Hur du bemöter tillbakadragande

Respektera behovet av utrymme – men försvinn inte

När någon drar sig undan kan det kännas naturligt att ge dem utrymme genom att sluta höra av sig. Men forskning och klinisk erfarenhet visar att det ofta är viktigt att fortsätta vara närvarande, om än på avstånd (A Place of Hope, 2024). Fortsätt att höra av dig regelbundet, även om personen inte svarar. Korta meddelanden som "jag tänker på dig" eller "jag finns här om du vill prata" signalerar att du bryr dig utan att pressa.

Välj rätt tidpunkt

Timing spelar roll när du försöker nå någon som dragit sig tillbaka. Att närma sig när personen är som mest stressad kommer sannolikt inte att ge goda resultat (Story Wellness, 2025). Om möjligt, välj tillfällen när personen verkar mer avslappnad eller lugn. Du kan också fråga direkt: "är det en bra tid att prata, eller ska jag komma tillbaka senare?"

Erbjud konkret hjälp

Ibland kan praktiskt stöd vara mer välkommet än emotionellt. Att erbjuda hjälp med vardagliga saker – handla mat, laga en måltid, hämta barn – kan visa att du bryr dig på ett sätt som inte kräver att personen öppnar sig emotionellt (A Place of Hope, 2024). Det kan också minska den börda som gör det svårt för dem att ha energi för sociala kontakter.

Var tålmodig och ta det inte personligt

Att bli bortputtad när man försöker hjälpa kan såra. Men kom ihåg att tillbakadragande sällan handlar om dig – det är oftast ett symptom på personens egen kamp (Lightfully Behavioral Health, 2023). Försök att inte ta det personligt, även om det är svårt. Din tålamod och uthållighet kan göra stor skillnad på sikt.

Vad du kan säga i praktiken

Vid ilska

Några formuleringar som kan hjälpa vid ilskeutbrott är exempelvis "jag ser att du är väldigt upprörd. Jag är här och lyssnar", "det låter som att du har gått igenom något riktigt svårt. Vill du berätta mer?", "jag förstår att du är arg, och jag tar inte illa upp. Vad behöver du just nu?", samt "din ilska är förståelig med tanke på vad du har varit med om."

Vid tillbakadragande

När någon drar sig undan kan du prova att säga "jag har märkt att vi inte pratat på ett tag och jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig", "du behöver inte prata om du inte vill, men jag finns här när du är redo", "jag vet inte exakt vad du går igenom, men jag bryr mig om dig och vill hjälpa om jag kan", eller "är det något praktiskt jag kan göra för att underlätta för dig just nu?"

Vad du bör undvika

Vid ilska

Undvik att säga saker som "lugna ner dig" – detta upplevs ofta som avfärdande och kan eskalera situationen. Undvik också att argumentera eller försvara dig, att möta ilska med ilska, att förminska känslorna med fraser som "det är väl inte så farligt", samt att ge ultimatum eller hot.

Vid tillbakadragande

Undvik att ta tillbakadragandet personligt och uttrycka din egen sårade känsla, att pressa personen att prata innan de är redo, att sluta höra av dig helt och "ge upp", att kritisera eller skuldbelägga personen för att de isolerar sig, samt att försöka "fixa" problemet med råd och lösningar.

Ta hand om dig själv

Att stödja någon som reagerar med ilska eller tillbakadragande är emotionellt krävande. Du kan känna dig frustrerad, sårad, hjälplös eller utmattad. Det är helt normala reaktioner. Se till att du har egna stödpersoner att prata med – vänner, familj eller en professionell. Sätt gränser för vad du orkar och acceptera att du inte kan "rädda" någon annan. Din egen psykiska hälsa är också viktig, och du hjälper ingen genom att bränna ut dig själv.

Sammanfattning

När någon du försöker stödja blir arg eller drar sig undan är det sällan ett tecken på att du gjort något fel. Ilska är ofta en sekundär emotion som skyddar mot mer sårbara känslor som rädsla, sorg eller skam. Tillbakadragande kan vara ett sätt att hantera överväldigande känslor eller skydda sig från ytterligare smärta. Genom att hålla dig lugn, validera känslor, lyssna aktivt och fortsätta vara närvarande – även på avstånd – kan du visa att du bryr dig utan att pressa. Och kom ihåg: att ta hand om dig själv är en förutsättning för att kunna vara där för andra.