När en man berättar att han är rädd för att skada någon han älskar, står du inför en mycket allvarlig och känslig situation. Det krävs både medmänsklighet och handlingskraft – du behöver kunna lyssna utan att döma, men också bidra till att skydda alla inblandade. Forskning visar att tidig samtalsintervention, där personen får sätta ord på sin rädsla innan våld uppstår, kan vara avgörande för att förebygga skada (Bell & Naugle, 2008).

Att våga prata om våld, ilska och kontrollförlust kräver stort mod från den som berättar. Din roll är att ta oron på allvar, visa empati och samtidigt se till att rätt hjälp kopplas in.

Att möta erkännandet med lugn och respekt

Många män som bär på rädsla för att tappa kontrollen känner också skam, skuld eller förvirring. De kan vara rädda för att bli dömda eller förlora sina relationer om de berättar om sina tankar. Därför är ditt första uppdrag att skapa trygghet i samtalet.

Ett lugnt och icke-dömande bemötande ökar chansen att personen vågar vara ärlig, vilket är nödvändigt för att kunna bedöma risk och behov av hjälp (NCK, 2024).

Du kan inleda med att säga:

• “Tack för att du berättar det här. Det är modigt att du tar det på allvar.”
• “Jag förstår att det känns skrämmande att ens tänka tanken, men det är viktigt att du pratar om det.”
• “Vi kan prata om det här tillsammans, och det finns hjälp att få.”

Att ställa öppna, tydliga och skyddande frågor

För att förstå situationen behöver du lyssna på hur stark rädslan är, vad den bygger på och om det redan funnits incidenter. Det är viktigt att inte spekulera eller tolka – låt mannen själv beskriva sin upplevelse.

Du kan ställa öppna och lugna frågor som:

• “När brukar du känna att du riskerar att tappa kontrollen?”
• “Har något liknande hänt tidigare?”
• “Vad händer i dig när du känner att du börjar bli arg eller orolig?”
• “Finns det någon situation just nu som känns extra svår?”

Om han antyder att våld har förekommit, eller att det finns risk att någon är i fara, ska du inte försöka hantera det ensam. Det är då viktigt att hjälpa till att skapa omedelbar kontakt med professionellt stöd (Folkhälsomyndigheten, 2023).

Att validera utan att ursäkta

Det finns en balans mellan att validera känslan och inte normalisera beteendet. Män som fruktar att skada någon bär ofta på starka känslor av ilska, frustration, stress eller rädsla. Dessa känslor får finnas – men det är avgörande att tydliggöra att våld aldrig är acceptabelt.

Du kan uttrycka det så här:

“Jag förstår att det känns skrämmande att känna så starkt, men det är viktigt att du får hjälp att hantera det på ett sätt som inte skadar dig eller någon annan.”

Detta sätt att tala bekräftar hans upplevelse men markerar tydligt gränsen mot våld. Enligt WHO:s folkhälsoperspektiv är tidig identifikation av våldsrisk en av de mest effektiva skyddsfaktorerna mot våld i nära relationer (WHO, 2023).

Att avlasta ansvaret – och rikta mot hjälp

Det är lätt att som lyssnare känna press att “lösa” situationen, men din uppgift är inte att bli terapeut. Ditt ansvar är att lyssna, ta oron på allvar och lotsa vidare till rätt stöd.

Du kan säga:

“Jag är verkligen glad att du berättar det här. Jag tror att det är viktigt att du får prata med någon som är van vid att hjälpa människor i liknande situationer. Ska vi titta på vart du kan vända dig?”

Enligt SAMHSA (2020) kan kognitiv beteendeterapi (KBT) för ilskehantering minska aggressiva impulser, särskilt när den kombineras med stöd för psykisk ohälsa eller beroendeproblematik.

Nationellt centrum för kvinnofrid (2024) rekommenderar att män som känner oro över sitt beteende kontaktar:

• Våldspreventionslinjen (020-555 666) – anonym, nationell stödlinje för personer som använder eller fruktar att använda våld.
• 1177 Vårdguiden – för kontakt med psykolog eller vårdcentral.
• Socialtjänsten i kommunen – för samtalsstöd och skyddsåtgärder vid behov.

Om det finns risk för omedelbar fara – ring 112.

Att förstå våldets mekanismer

Forskning visar att våld sällan handlar om “okontrollerad ilska” i isolering, utan ofta om komplexa faktorer som stress, trauma, alkoholbruk, psykisk ohälsa och tidigare våldsutsatthet (Holtzworth-Munroe et al., 2000). Att förstå detta kan hjälpa både dig och personen att se problemet som något man kan arbeta med, inte som en oföränderlig del av personligheten.

Bell och Naugle (2008) lyfter fram att personer som söker hjälp innan våld sker ofta motiveras av skuld och rädsla för att förstöra sina relationer – vilket gör tidigt samtalsstöd extra effektivt.

Att hjälpa personen att identifiera tidiga varningssignaler är en viktig del av det stödjande samtalet. Du kan fråga:

• “Kan du känna igen när det börjar gå för långt?”
• “Finns det något som brukar lugna dig i de situationerna?”
• “Vad tror du skulle kunna hjälpa nästa gång?”

Detta kan öppna för reflektion snarare än försvar.

Att skydda de närstående

Om personen bor med, eller har regelbunden kontakt med, den eller dem han är rädd att skada, måste du även tänka på säkerheten för de närstående.

Källström & Ljungwald (2020) betonar att skydd av potentiella offer alltid väger tyngre än lojalitet mot förövaren, även när våld ännu inte har skett. Du kan behöva göra en orosanmälan eller uppmuntra till att någon annan i familjen kontaktar stöd som:

• Kvinnofridslinjen (020-50 50 50)
• Barnens hjälptelefon BRIS (116 111)
• Socialjouren vid akut oro

Om du är osäker, kan du själv rådgöra anonymt med socialtjänst eller NCK om nästa steg.

När samtalet blir känslomässigt tungt

Det kan vara svårt att höra någon berätta om våldsamma tankar, särskilt om personen uttrycker både kärlek och rädsla. Du kan känna dig splittrad mellan empati och oro. Det är viktigt att inte tappa lugnet. Din stabilitet är en del av stödet.

Om samtalet blir överväldigande, kan du säga:

“Jag märker att det här väcker mycket känslor både hos dig och mig. Jag vill att du ska få rätt hjälp för att det inte ska gå längre.”

Visa att du orkar stå kvar, men också att du har gränser. Det skapar trygghet.

Att följa upp och visa fortsatt engagemang

Att prata om risken att skada någon är ofta början på en längre process. Uppföljning visar att du tar frågan på allvar. Du kan höra av dig några dagar senare:

“Hur gick det med att ta kontakt med stödlinjen eller vården?”

Att veta att någon bryr sig kan motivera personen att fortsätta söka hjälp. Forskning visar att socialt stöd minskar risken för återfall i våldsamt beteende (APA, 2023).

Sammanfattning

När en man berättar att han är rädd för att skada någon han älskar kräver det att du både lyssnar empatiskt och agerar ansvarsfullt. Var lugn, ställ tydliga frågor, validera hans känslor utan att normalisera våld, och hjälp honom att snabbt nå professionellt stöd.

Du behöver inte lösa allt själv – men din närvaro och ditt mod att ta samtalet kan vara det som förhindrar att någon far illa.