Att samtala med någon som är utsatt för våld i en nära relation är en av de svåraste men också mest betydelsefulla situationer man kan hamna i som vän, familjemedlem eller kollega. Personer som lever med våld vänder sig ofta först till sitt informella nätverk innan de söker professionell hjälp, vilket gör att vänner och anhöriga spelar en avgörande roll i att stödja den utsatta (Schucan Bird et al., 2022). Forskning visar att socialt stöd från omgivningen fungerar som en skyddsfaktor och är viktigt för återhämtning efter våldsutsatthet (McLean Hospital, 2024). Samtidigt upplever många att de inte vet vad de ska säga eller hur de ska agera, och rädslan för att göra fel kan leda till att man inte säger någonting alls. Denna artikel ger dig evidensbaserade riktlinjer för hur du kan samtala med och stödja någon som är utsatt.

Att förstå våldets komplexitet

Innan man samtalar med någon som lever med våld är det viktigt att förstå att våld i nära relationer är ett komplext fenomen som påverkar den utsatta på flera nivåer. Våld handlar i grunden om makt och kontroll, och kan ta sig uttryck i fysiskt, sexuellt, psykologiskt våld samt förföljelse och kontrollerande beteenden (McLean Hospital, 2024). Förövare använder ofta en kombination av taktiker för att isolera den utsatta från vänner och familj, undergräva deras självkänsla och skapa ekonomiskt beroende.

Forskare har identifierat att våldsutsatta ofta upplever trauma med långtgående konsekvenser för fysisk och psykisk hälsa. Vanliga följder inkluderar posttraumatiskt stressyndrom, depression, ångest och somatiska symtom (Wilson et al., 2015). Dessutom är våld mot kvinnor kopplat till en förhöjd risk för suicidalitet och självskadebeteende (Ferrara et al., 2021). Denna förståelse är viktig eftersom den hjälper oss att bemöta den utsatta med den empati och det tålamod som situationen kräver.

Varför det kan ta tid att lämna

En av de vanligaste frågorna som ställs om våldsutsatta är "Varför lämnar hen inte?" Denna fråga, hur välmenande den än må vara, avslöjar ofta en bristande förståelse för de barriärer som gör det svårt att lämna en våldsam relation. Forskning visar att det finns ett stort antal faktorer som påverkar den utsattas möjlighet att ta sig ur relationen.

Rädsla är ofta den mest framträdande barriären. Den farligaste tidpunkten i en våldsam relation är när den utsatta försöker lämna, då risken för allvarligt våld eller dödligt våld ökar markant (Campbell et al., 2003; McFarlane et al., 2002). Många utsatta stannar därför för att de är rädda för vad som kommer att hända om de försöker ge sig av. Ekonomiskt beroende utgör en annan betydande barriär, särskilt när förövaren kontrollerat familjens ekonomi eller förhindrat den utsatta från att arbeta. Barn komplicerar ofta situationen ytterligare, då många utsatta fruktar att förlora vårdnaden eller vill hålla ihop familjen för barnens skull (Heron et al., 2022).

Psykologiska faktorer spelar också stor roll. Förövare bryter systematiskt ner den utsattas självkänsla genom upprepade kränkningar och anklagelser, vilket kan leda till att den utsatta internaliserar skulden för våldet (National Coalition Against Domestic Violence, u.å.). Dessutom upplever många utsatta fortfarande kärlek till sin partner och hoppas att våldet ska upphöra. Kulturella och religiösa normer kan också försvåra att lämna, liksom brist på alternativa boenden och stödsystem (Sabri et al., 2018).

Att förstå dessa barriärer hjälper oss att undvika att döma eller pressa den utsatta, och istället erbjuda stöd som respekterar deras autonomi och tidslinje.

Grundläggande principer för samtalet

Forskning om traumamedveten omsorg har identifierat flera centrala principer som bör vägleda hur vi samtalar med personer som är utsatta för våld. Dessa principer, som utvecklats genom omfattande arbete med våldsutsatta, fokuserar på att skapa trygghet, återställa kontroll och undvika att orsaka ytterligare skada (Wilson et al., 2015; SAMHSA, enligt Office on Violence Against Women, 2017).

Den första principen handlar om att skapa emotionell trygghet. Den utsatta har levt i en miljö präglad av oförutsägbarhet och rädsla, och behöver känna sig säker för att kunna öppna sig. Detta innebär att välja en lämplig tidpunkt och plats för samtalet, helst en avskild miljö där ni kan tala ostört och där förövaren inte riskerar att överhöra (1800RESPECT, u.å.). Det är också viktigt att inte pressa den utsatta att berätta mer än hen är beredd att dela.

Den andra principen handlar om att återställa valmöjligheter och kontroll. Våld handlar om att ta kontrollen från någon annan, och det är därför avgörande att inte upprepa detta mönster genom att försöka bestämma vad den utsatta ska göra. Att respektera den utsattas rätt att fatta sina egna beslut, även om dessa beslut innebär att stanna kvar i relationen, är fundamentalt (Washington State Coalition Against Domestic Violence, 2023). Din roll är att erbjuda information och stöd, inte att ta över.

Den tredje principen handlar om att underlätta kontakt och minska isolering. Eftersom förövare ofta isolerar den utsatta från deras sociala nätverk är det viktigt att signalera att du finns tillgänglig och att kontakten inte är villkorad av att den utsatta gör som du tycker. Psykolog Lisa Aronson Fontes vid University of Massachusetts beskriver hur en väns utstrackta hand kan vara den enda tryggheten den utsatta har (NPR, 2021).

Vad du kan säga

Det finns flera formuleringar och förhållningssätt som forskning och klinisk erfarenhet har visat vara hjälpsamma i samtal med våldsutsatta. Det viktigaste budskapet du kan förmedla är att du tror på den utsatta och tar deras berättelse på allvar. Att bli trodd är avgörande eftersom förövare ofta säger till den utsatta att ingen kommer att tro dem (Hubbard House, 2025).

Några formuleringar som kan vara hjälpsamma är att uttrycka att du är orolig och att du finns där. Du kan säga något i stil med att du har märkt att personen verkar orolig eller rädd, och fråga om allt är okej. Du kan också uttrycka att du bryr dig om personen och att du finns tillgänglig om hen vill prata, nu eller senare (1800RESPECT, u.å.). Det är viktigt att vara specifik snarare än allmän i dina observationer, eftersom detta gör samtalet mer konkret och mindre hotfullt.

Att validera den utsattas upplevelser är centralt. Istället för att ifrågasätta om det verkligen är så illa kan du säga att personens känslor är giltiga och att du tror på dem. Istället för att fråga vad personen gjorde för att provocera fram våldet kan du säga att ingen förtjänar att bli behandlad så, oavsett omständigheterna (Women's Aid, u.å.). Denna typ av validering motverkar den skuldbeläggning som den utsatta ofta utsatts för av förövaren.

Du kan också påminna den utsatta om deras styrkor. Psykolog Fontes föreslår att du säger saker som att du alltid har beundrat hur personen hanterar svåra situationer, eller att du uppskattar när ni gör saker tillsammans (NPR, 2021). Dessa bekräftelser kan fungera som en motvikt mot den nedbrytning av självkänslan som våldet innebär.

Vad du bör undvika att säga

Lika viktigt som att veta vad man kan säga är att veta vad man bör undvika. Vissa formuleringar, även om de är välmenande, kan vara skadliga eller kontraproduktiva.

Undvik att kritisera förövaren med hårda ord som att kalla personen för avskum eller liknande. Även om det känns naturligt att vilja fördöma våldet kan sådana uttalanden få den utsatta att känna skam över sin situation eller att behöva försvara sin partner (Monadnock Center for Violence Prevention, u.å.). Många förövare har också positiva sidor och relationen är sällan enbart negativ, vilket gör bilden mer komplex än vad utomstående ofta förstår.

Undvik också att ge ultimatum eller pressa den utsatta att lämna. Att säga att personen bara ska gå eller att du inte kommer att hjälpa om personen inte lämnar respekterar inte den utsattas egen bedömning av sin situation och säkerhet. Forskning visar att den utsatta ofta har den bästa kunskapen om förövaren och vad som kan vara farligt (National Domestic Violence Hotline, u.å.).

Det är också viktigt att inte ta över situationen. Rich Ham vid National Domestic Violence Hotline betonar att försök att "rädda" den utsatta egentligen tar ytterligare makt och kontroll från dem (NPR, 2021). Istället för att bestämma vad som ska göras, fråga den utsatta vad hen behöver.

Slutligen, undvik att säga att du förstår om du inte själv har upplevt liknande situation. Att lyssna aktivt och validera är mer hjälpsamt än att påstå att man förstår något man kanske inte kan förstå fullt ut (Monadnock Center for Violence Prevention, u.å.).

Praktiska säkerhetsaspekter

När du samtalar med någon som är utsatt för våld finns det viktiga säkerhetsaspekter att ha i åtanke. Förövare övervakar ofta sina partners kommunikation, inklusive telefonsamtal, meddelanden och e-post. Det är därför säkrast att tala med den utsatta personligen, i en miljö där förövaren inte kan överhöra eller se att samtalet äger rum (Hubbard House, 2025).

Om den utsatta är redo att söka hjälp kan du erbjuda praktiskt stöd, som att låta dem ringa från din telefon eller hjälpa dem att hitta information om lokala resurser. Du kan också föreslå att ni tillsammans kontaktar en stödlinje eller ett kvinnojour för att få professionell vägledning. Det är dock viktigt att du inte konfronterar förövaren eller gör något som kan uppfattas som ett hot mot relationen, eftersom detta kan öka risken för den utsatta (Women's Aid, u.å.).

Om du misstänker att en våldssituation pågår just nu bör du kontakta polisen. Det kan inte nog betonas att våld i nära relationer är ett brott med allvarliga konsekvenser, och att omedelbar fara kräver omedelbart ingripande.

Att ta hand om dig själv

Att stödja någon som är utsatt för våld kan vara emotionellt påfrestande, särskilt om processen drar ut på tiden eller om den utsatta återvänder till relationen. Forskning visar att det i genomsnitt krävs flera försök innan en person slutgiltigt lämnar en våldsam relation (Griffing et al., 2005). Detta kan vara frustrerande och kännas hopplöst för dig som vill hjälpa.

Det är viktigt att du tar hand om din egen hälsa och inte tar på dig mer ansvar än du klarar av. Du kan själv kontakta en stödlinje för att få vägledning om hur du bäst kan stödja den utsatta, och för att bearbeta dina egna känslor kring situationen (Washington State Coalition Against Domestic Violence, 2023). Att sätta gränser för ditt eget engagemang är inte detsamma som att överge den utsatta, utan en förutsättning för att du ska kunna vara ett hållbart stöd över tid.

Sammanfattning

Att samtala med någon som är utsatt för våld i nära relation kräver tålamod, empati och respekt för den utsattas autonomi. De viktigaste principerna är att tro på personen, inte döma, erbjuda stöd utan att ta över, och finnas kvar även om processen tar tid. Genom att förmedla att du bryr dig och finns tillgänglig, utan villkor och utan krav på att den utsatta ska agera på ett visst sätt, kan du göra en betydande skillnad. Kom ihåg att du inte behöver vara expert för att hjälpa. Ibland är det viktigaste helt enkelt att vara en vän som lyssnar och som signalerar att den utsatta inte är ensam.